Himma.

Ja, då var man hemma i lilla lägenheten igen. Och nu kommer jag stanna här i några veckor, för nu ska det bli riktig skola minsann. Med föreläsningar och salstenta och sånt där. Dessutom har jag en hel drös med andra viktiga saker att fokusera på. Typ a-kassa och skaffa jobb och ansöka om legitimation och så vidare. Shit alltså, det är dags att växa upp nu... Var sitter bromsen?

Fast, på ett sätt vill jag ju inte bromsa. En del av mig vill köra full fart framåt. Igår var jag och mamma på Väla och av någon anledning så hamnade jag i en soffa inne i en inredningsaffär. Jag satt där och väntade på mamma som yrade rundor lite när jag insåg att jag ville köpa soffjävlen och stoppa in den i min egen lägenhet. Den var som en mjuk, fluffig marshmallow som bara omslöt en med kärlek. Synd bara att det var en dyr marshmallow... Och att jag inte har den där lägenheten att stoppa in den i. Meeeen, man kan ju ändå drömma? Sedan begav vi oss till Jysk. Där hittade jag en jättesöt liten tv-bänk som jag också hade velat ta med mig hem. Den hade ju passat så bra till soffan. Dessutom hade den varit alldeles lagom till en liten platt-tv... Och vill man ha allt det där så får man ju bli vuxen och skaffa ett jobb och allt det där. Så ja, det får helt enkelt bli full fart framåt.

Det var mysigt att vara hemma. Fick pysslat lite med hunden, vilket innebar att jag badade henne. För att inte gilla att bli badad så är hon faktiskt himla duktig. Hon står bara helt still och ser bedrövad ut den lilla sötnöten. Hon fick sig en omgång av klorhexidinschampoo för hon har något konstigt i huden. En massa svarta prickar (som ser ut som smuts men som inte är det) på områden med mindre eller ingen päls alls. Det är inget som irriterar henne, det irriterar snarare mig. Så vi får väl se om några omgångar med schampoot får det att försvinna.

Jag saknar att ha en pojke i mitt liv också. Som kan krama en ibland och pussa en på axeln när man skedar... Idag på tåget hem så satt det en snubbe bakom mig som luktade herrparfym. Det är MUMS för näsan alltså! Hade inte suttit fel med en lång, ståtlig kille som man kan sniffa på lite nu och då.

Over and Out
/L.

Sällskapssjukan.

Om man har den, vilka symptom uppvisar man då? Jag skulle gissa på att allt det jag har gjort ikväll är typiska symptom... Det vill säga: Tittat på en romantiskt komedi som jag redan sett (vilket gjorde den lite tråkig även om det är en väldigt söt film och jag vill ha en sån pojkvän som Ashton Kutcher spelar) samtidigt som jag pratat med mig själv och kollat fejjan i mobilen ca. var 10 min bara för att konstatera att det inte har hänt något världsomvälvande (nä? CHOCKER!). Efter att ha gjort det tills min rygg och nacke började klaga så smått över den obekväma ställning som jag befann mig i så sket jag tillslut i det. Släckte tvn och började dansa för mig själv i sovrummet. Nej? Du skojar? Nej. Det gör jag inte.

Ja, och nu ligger jag här. I min säng. Med datan på magen. Planen är att jag ska se en film till innan jag somnar. Är ju gärna lite halvtrött när jag ska ut och resa, vilket jag ska imorgon (heja Skåne!). Planen är också att jag ska gå ut imorgon kväll, men min magkänsla säger mig att det kanske inte blir så. Hänger en hel del på mitt tilltänkta sällskap alltså, som jag inte riktigt litar på... Vi får se hur det går, jag håller tummarna i alla fall. Och om det råkar vara så att någon läser det här och känner att "ja, men jag kan gå ut med henne oavsett" så känner jag "ja, varsågod och hör av dig!". Jag är nog rätt trevlig att gå ut med. Gör det mest för att få sminka mig ordentligt och dansa av mig lite, träffa lite folk... så jag är ingen såndär som hamnar aspackad på en parkbänk. För jag dansar inte så bra när jag är lite lurig helt enkelt. Så vet ni det.

Nej, nu ska jag sluta innan det blir alldeles för jävla pinsamt (haha, ja, precis som att det inte redan är det?).

Over and Out
/L. 

Valpattack.

Idag sprang jag på en basenjipuppy! Och jag kunde inte hålla mig ifrån den! Haha, jag mumlade ett "ursäkta" till kvinnan som rastade den lilla krabaten och sen bara jag dök på den. Så. Jävla. Söt. Den skulle pussas och tugga lite på mig. Kanske det var lite valptänder som kliade. Äsch, jag blev så glad i hjärtat alltså, har ju inte sett en sån liten en sedan Ticksi var bebis. Det sjuka var jag också att jag bara kände i hela kroppen att "ja, vi måste ha en till! jag vill ha en till!". Men då är det ju det här med Tickan. Innan man har hunnit få tag i en valpis så har hon hunnit bli nio. Hur kul tycker hon det är att ha en pjodd i huset då liksom?

I helgen så var ju jag och mamma iväg och träffade en basenjihane på 6år och hans matte. Hon är lika gammal som mig och vill ha honom omplacerad av diverse anledningar. Vi tog en promenad i skogen och allt gick jättebra. Tickan är ju inte döförtjust i andra hundar, men vi började gå direkt och jag höll henne ifrån honom och efter ett tag blev hon allt lite nyfiken! Han i sin tur var väldigt artig och lät henne nosa på honom närhelst hon kände för det. Och det föll lilla damen i smaken, hon vill ju ha det på sitt sätt. Allt funkade, men sedan pratade jag och mamma om hur det skulle vara ifall han flyttade in. Man hade förmodligen inte kunnat slappna av, för Tickan är väldigt vaktig. Visst, hon varnar i god tid så man kan gå in och bryta henne, men det skulle bli jobbigt att hela tiden behöva hålla koll på vart båda hundarna befinner sig. Sedan så hade det ju kunnat lösa sig med tiden, men om det inte hade gjort det? Tänk om man hade låtit honom flytta in och sedan insett efter någon månad eller två att det inte fungerar? Nej, det hade inte känts bra alltså. Framförallt eftersom han har flyttat runt väldigt mycket ihop med sin matte och aldrig riktigt haft en fast punkt i livet.

I övrigt är det skitväder (typ storm!) och exjobbet segar sig som fan. Och NeNe (en utav housewifearna i Atlanta) borde undersöka det här med bh:ar. Eller skippa de där djupa urringningarna.

Over and Out
/L.

Träningsgnu.

Jao, bloggandet går ju sådär... Jag hittar alltid på något bättre att göra. Typ. Var i Skåne hela förra veckan och då är det ju för det mesta roligare att prata med mamma eller pappa (eller hunden för den delen) än att skriva här. Egentligen kunde jag stannat där till mitten på nästa vecka eftersom vi har eget arbete fram tills dess, men alltså... exjobbandet gick ju inte toppen direkt. Så igår åkte jag tillbaka till Skara för att få lite gjort. Höhö, och det går ju lagom bra när man har en koncentrationsstörning deluxe. För ja, jag har det. Det bestämde jag idag. Men jag får väl gneta vidare, har ju inte direkt något val.

Fast sen kan jag ju inte hålla mig borta, så på lördag åker jag ner igen. Jävla farande alltså. Egentligen kan man väl tycka att jag borde åka till Grebo och hälsa på hästarna. Jag vill det, jag saknar stallet och allt det där... Men samtidigt så vill jag inte. Jag vill inte försätta mig själv i den situationen, för jag vet att de har läst det jag skrev för ett tag sen, om att jag inte passar in. Och jag har inte hört någonting från dem, mer än att Jonna var sur över det när hon pratade med mamma. Sen så har jag inte pratat med Jonna heller sen jag åkte därifrån. Det känns så tråkigt alltihop. Jag skrev bara vad jag känner och jag hade så gärna velat att det skulle funka mellan oss alla fyra, för de är ju bra människor allihopa. Det är bara så jäkla trist att jag inte ingår i den gruppen. Så hade jag åkt dit så hade jag trängt mig på, vetat om att jag hade trängt mig på och mest velat gömma mig i stallet. Och det funkar ju inte. So I'm backin' away helt enkelt. Om det är den bästa lösningen? Jag vet inte. Jag vet faktiskt inte.

Jahaja. Har tränat en sväng nu ikväll. Köttade som en gnu! Det är en go känsla alltså, när det kommer en bra låt på det där spinningpasset och man får rysningar. Japp, jag blir liksom kall inombords och så pressar man sig själv lite mer. Haha, hade jag haft kille så hade han fått ligga efter ett sånt pass (nä, skrev jag det på riktigt!?), för man känner sig allt lite sexig, trots svett och allt.

Over and Out
/L.

Weekend.

Alltså, det är redan fredag. Var har denna veckan tagit vägen? Jag vet inte... Och jag vet inte om jag vill åka hem heller. Jag tycker om att gömma mig från världen här liksom. Men det kan man ju inte gärna göra resten av sitt liv, det funkar inte så.

Aw, mamma kom precis innanför dörren med lilla hund. De saltar nåt sjukt här nere, så hon får ju grymt ont i tassarna. Så jag fick springa till undsättning. Det innebär att man tar hunden i famnen och sedan stoppar henne i köksvasken och sköljer av tassarna. Hon tyckte det var rätt skönt alltså. Och nej, det är inte särskilt hygieniskt att stoppa hunden däri, men det är smidigast så när hon har det jobbigt med tassarna helt enkelt. Sen blev de alla fyra insmorda med lite tassalva, så hon fick lite spabehandling såhär på förmiddagen.

Igårkväll saknade jag Barre. Jättemycket. Jag vill burra in näsan i pälsen på hans hals och bara... sniffa på honom. Jag tycker han luktar häst på riktigt, låter jättekonstigt jag vet, men jag tycker det. Och så blir jag chockad över hur söt han är varje gång jag ser honom. Längtar tills han kommer hem helt enkelt.

Nä, och något vettigare än såhär har jag inte att säga helt enkelt.

Over and Out
/L.

Helsingborg.

Ja, då ligger man i sängen hemma i Skåne. Njuter som bara den av att vara ensam unge i huset alltså. Eller ja, jag får ju dela päronens uppmärksamhet med hunden, men det överlever jag nog.

I helgen flyttade ju syrran och hästarna till kusinerna. Så jag åkte dit i lördags, mest bara för och få se hur de bor (hade ju inte sett nya stället innan) och hur hästarna kommer bo några veckor framöver. På söndagen åkte jag hem med pappa. Och det var helt lagom faktiskt. För om man räknar bort att jag saknar mitt lilla Barr och inte vill annat än att ta hand om honom så platsar jag inte där. Jag vet inte, men jag har alltid känt mig väldigt mycket utanför när vi har varit alla kusinerna ihop med hästarna. Det har aldrig känts som att jag riktigt räknats, inte ens när vi var yngre. Sen om det beror på att jag inte rider eller för att de tycker att jag är en besserwisser eller whatever det vet jag inte. Och det känns sorgligt och jobbigt. För jag kan ju också häst? Jag menar, även fast jag inte rider så kan jag ändå en hel del. Jag vet att jag kan det, jag utbildar ju mig för att kunna ta hand om hästar. En del av mig bara väntar på att få bevisa det för de andra, medan den andra bara vill därifrån. Just nu känns det bara lättast att hålla sig undan, även fast det innebär att jag får vara utan Barre. För jag orkar inte bråka. Jag orkar liksom inte behöva förklara mig varje gång jag vill ta hand om min häst på ett visst sätt.

Ja, och så kan det vara. Det är inte så att jag missunnar Jonna att vara där hon är, snarare tvärtom. Jag tycker det är bra för henne. Det är bara det där andra som känns... trist. Men hursom, borde försöka sova nu. Det är ju en ny dag imorgon.

Over and Out
/L.

Låtlista.

Ohyes, jag har kapat syrrans Spotify Premium och svängt ihop en låtlista som jag tänkte att hon och pappsen kunde roa sig med när de kör upp med hästarna till Linköping imorgon. Kommer ju ändå ta ett tag... Bara 90 km/h med släp! Fast jag undrar hur väl musiken tas emot av han den där pappan? Jao, rätt bra tror jag. Där ligger Dante-låten som han gillar och några andra som han nog kan digga rätt bra. Men man kanske ska slänga in lite Toto för att vara på den säkra sidan, haha. Har dansat runt rätt bra i sovrummet till deras Hold the line de senaste dagarna. Lite bra är den allt, trots att det är sånt som pappor lyssnar på. Och får jag säga det själv, så är jag en JÄVLIGT bra dj alltså (in my head lalalala...).

Men låtlistor är inte allt jag har gjort hela dagen. Nej, jag började med en tripp till frisören och fick lilla kalufsen fixad. Längtar tills imorgon bitti så jag får styla det själv så jag ser hur det egentligen ser ut. För nu gjorde hon någon lustig styling med enstaka lockar och sånt... Och så fixar de aldrig luggen, den får bara hänga där (och min lugg är inte sån att den klarar av att bara "hänga där"). Men färgen och klippningen blev skitbra. Sen gick jag till skolan och skickade in min vårdhygienhemtenta. Hehe, nu ber jag till allt och alla om att den klarar sig. Skrev ut min arbetsplan också för typ sjuttioelfte gången och lämnade in den till min handledare. Ville inte gå och dra på den längre. Efter det blev det hemmafix (strykning, dammsugning... ja, sånt) innan träningen. Men jag vet inte... både igår och idag kändes benen lite dassiga. Till skillnad från i tisdags när jag körde ett styrkepass (på spinningen) och kände mig värsta biff. Jaja, det funkade i alla fall. Svettades som en gnu åtminstone.

Ja, och nu sitter jag här. Borde packa eftersom jag ska till Linköping imorgon (woopwoop!), men nej. Tar det innan sängen, as usual.

Over and Out.
/L.

Onsdag.

Det är bara onsdag idag. Och det känns segt. Riktigt sirapssegt. Har suttit med hemtenta heeeela dagen, mest för att det inte gick så väldans fort att skriva. Det är så urbota tråkigt med tentor alltså, helt sanslöst. Just den här tentan känns knepig också, men jag vet inte riktigt varför.

I förmiddags ringde jag stordjur i Helsingborg också. Ja, vad ska man säga? Här har man pluggat i tre år för att bli djursjukskötare och så kanske de anställer en veterinärstudent istället. Varför? Det tar ett tag innan vi får ut våra legitimationer eftersom Jordruksverket måste få in och kolla igenom betygen innan. Och de behöver mig tydligen så fort sommaren börjar (vilket jag nästan kan förstå, kommer ihåg hur det var förra våren när jag praktiserade där) och tycker att det är rätt viktigt att man kan medicinera. Utan legitimationen så kanske jag inte får det, till skillnad från en veterinärstudent som har läst tre år. Så ja, det känns väl sådär... Jag menar, vi kan ju inte sno veterinärernas jobb, så varför ska de kunna sno våra? Men jag har mailat Jordbruksverket för att kolla hur det ligger till. Sen så känns det ju konstigt att vi egentligen inte får göra någonting under vår utbildning för att kunna öva, medan veterinärerna får det. Egentligen, i en rättvis värld, så borde väl djursjukskötare få medicinera s.c och i.m efter att man har läst farmakologin precis som veterinärerna får? Men nej, så fungerar det inte för tillfället.

Blöö, jag vill att det ska bli helg! Eller åtminstone fredag... Men ju mer man önskar att tiden ska gå snabbare desto långsammare går den. Det borde man ju ha lärt sig vid det här laget.

Over and Out
/L. 

Ventilera.

Jaaa... Veckan började skit. Sov som en skata natten till i måndags och vaknade helt depp. Fy alltså, ingen hit. Hade ingen skola på förmiddagen heller, så jag satt bara här och grubblade på grejer (som är way för invecklade för att ta upp här, så jag skiter helt enkelt i det). Men det har blivit bättre nu, började lyssna på massa bra attitydmusik och vips kom humöret tillbaka. Har tränat nu ikväll också så det känns bra. I'm bouncin' back! Här är feelgoodlåten för tillfället:

Norlie & KKV - Tröjan du hatar

Förutom det här med svackan så har jag funderat på det här med tv-reklam... Ursäkta, MEN VAD ÄR DET MED REKLAMARNA I DET HÄR LANDET? Ta till exempel den där Lotto-reklamen med gubben som har byggt en fakking tunnelbanestation i Thailand. Vad fan hände där!? Varför göra en reklam där de fullständigt exploaterar ett fint stackars land?? Jag fattar inte! Så står han och håller på och hugga ner en palm... Låt palmen vara gubbjävel, den växer där och ska få fortsätta göra det! När han står framför den där gräsliga stationen och säger "här låg det en restaurang innan, men det är en viadukt nu" så får jag ett aneurysm i hjärnan. Det aneurysmet brister sedan när den här jubelidioten ska få två halvt eländiga thailändare att säga "visa färdbevis tack" på rätt sätt. Vad i helv...!? Äe, en sån jävla korkad reklam, så man blir ju upprörd bara man ska skriva om det. Ta alla dina jävla pengar skruttgubbe och åk hem till det riktiga Farsta som du kom ifrån och LÅT THAILAND VARA!! (och det här är bara en av alla reklamer som upsets me, så ni som jobbar med reklam: Skärp er!?)

Upprörd? Jag? Nejdå. Inte så länge jag inte tänker på tv-reklamer.

Over and Out
/L.

Vilsen.

Idag känner jag mig vilsen i världen. Det är lite en sån där dag där man undrar om någon gillar en. Om man duger till nåt. Vart man hör hemma nånstans. Ja, lite sådär. Och eftersom jag är en orolig typ och gärna gillar att både över- och underanalysera saker och ting så snurrar tankarna rätt bra emellanåt. Det är väl inte så roligt alla gånger, men det är väl bara till att fejsa att det är så jag funkar.

Jag försökte lösa det med en tripp till skolan för att göra lite exjobb. Det gick sådär, för samtidigt lyssnade jag på Digilistan... Två timmar med sjukt bra musik (som fick mig att le och det kändes skönt). Så fokus låg typ på noll. Jag sket alltså i det efter ett tag och gick hem. Fixade med mitt "lilla" tvättlass och nu sitter jag här framför tv:n och klurar på saker och ting. Jag längtar hem till mamma och pappa. Jag längtar efter hästarna också. Så det blir ju lite lustigt nu när de liksom kommer befinna sig på två olika ställen i Sverige. Innan åkte man ju hem och så hade man alla samlade på ett och samma ställe. Men det kommer bli bra. Jag vet att hästarna och Jonna kommer få det toppen hos kusinerna. Och de gånger jag åker till mams och paps så blir jag ju ensam unge i huset (vuxen? jag?) och det behöver ju inte vara fel alla gånger? Det bara känns splittrat just nu. Jag känner mig splittrad. Av många olika anledningar.

Over and Out
/L.

Fredag.

Ja, då har man landat hemma i lägenheten dårå. Det var ett fräscht djursjukhus vi var på, och de hade en hel del bra tänk... Men jag fick ju nästan lite kramp på allt utsläppt, långt hår jag såg överallt. Haha, så är man där för att se lite vårdhygien i pratiken, så sätter de inte upp sitt långa hår. Det är ju basic liksom? Deras isolering låg ju åt tjottahejti också, långt bort nere i källaren kändes det som. Kan ju vara bra med tanke på smittor, men övervakningen då? Samma våning som personalhundarna dessutom. Jippi!

Så nu sitter jag och väntar på lite träning bara. Ska bli skönt att svettas lite så man får komma hem och ta en varm dusch innan man hoppar i myskläderna och kryper upp i soffan. Det är fredag det. Och mer då? Jag vet inte vad jag ska göra med mitt hår... Har planer på att fixa det nästa vecka, men vad vill jag med det? Vill jag bli ljushårig till sommaren? Eller ska jag färga det superdupermörkt? För om det ska bli ljust så måste jag börja jobba på det typ nu.

Usch, klockan ringde tidigt imorse. Och det var typ nästan 20 minus ute när jag kollade termometern. Eller okej, 15 minus kanske. Men jag överlevde, är rätt glad för att jag köpte en tjockejacka. Sen var det helt okej att sitta där på bussen och lyssna på Morgonpasset. På vägen hem var det ju Fredagsflörten som gällde (såklart!). Någon gång när jag blir modig ska jag vara med där.

Over and Out
/L.

Tidigt.

Jahaja, då börjar den här dagen lida mot sitt slut. Den har varit duktig seg, med PBL och sedan TRE TIMMARS håla innan tre timmars föreläsning om katthemsPROBLEMATIKEN. Jag tyckte faktiskt att det skulle bli intressant att höra lite om katter för en gångs skull (även om jag inte är jättebundis med dem). Men jag vet inte... efter tre timmars uppehåll var jag rätt sirapsaktig i huvudet. Dessutom var föreläsaren lite spretig och jag satt med ryggen mot ett vamt element. Rätt varmt och skönt så jag blev helt klart trött. Någonstans där i dimman hörde jag åtminstone att hon sa "problematiken" hur många gånger som helst. Så det var skönt när det var över och man fick knata hemåt.

Nu har jag förberett och sånt för morgondagens tiiidiga (6.30 för att vara exakt) utflykt till ett djursjukhus i Göteborg. Vi ska spana in deras isolering och lite sånt. Kan nog bli intressant, så nu har jag fixat lite mat och sånt... Usch, det är jobbigt att skriva om mat. Faktiskt. Jag har nog aldrig gjort det innan, mest för att jag allra innerst inne tycker att jag inte borde äta. Jag gör ju det ändå, men ja, jag antar att det är en helt annan historia.

I övrigt då? Jag såg tre polisbilar när jag gick till skolan i morse. Det ska tilläggas att jag bor i Skara. Förutom att någon halshuggs här lite nu och då så är det inte så värst gangster. Ja, och sen har jag funderat på det här med Facebook... Emellanåt så tycker jag att jag kläcker ur mig lite halvsmarta och skojjiga statusar. Såna som man läser efter att de har ploppat upp så att alla kan se dem och tänker "haha, den där var fan bra!". Och sen är det ingen som uppmärksammar dem? Då tänker man "haha, den där var nog fail?". Och så sitter man där med sin lite lätt skadade stolthet. Ja... livet är taskigt ibland alltså.

På tal om livet: Vad ska jag göra med mitt liv nu efter skolan? Jadu. Jag vet faktiskt inte än, för jag har helt enkelt för många valmöjligheter. Typ som att jag kan söka jobb i hela Sverige. Alltså, man ska ju inte gnälla för läget kunde ju varit det motsatta. Men lite kämpigt är det. Får nog ringa mamma och pappa sen, de får reda ut det här åt mig (hehe).

Ja, och igår var jag på umo! Skulle få ett nytt recept bara, men jag tycker det är mysigt på umo här i Skara alltså. Man får sitta där i en stol och snacka lite, svara på frågor om man röker, snusar och dricker alkohol. Och så svarar man nej på alltihopa (ja, förutom alkoholen då, det händer ju nångång i månaden) och känner sig superduktig. Som en liten skolflicka, haha. Men hon jag snackade med igår sa en jäkla smart grej. Vi snackade om killar... så suckar hon och säger "ååå, dessa pojkar. Och ja, jag säger pojkar, för ibland kan man helt enkelt inte kalla dem män". Hon hade så jäkla rätt! För ibland kan man inte det. Eller rätt ofta? Jag insåg i alla fall att jag måste hålla mig borta från de där pojkarna, för jag... ja, dels så blir jag ju så trött på dem. Sedan så har jag en känsla av att jag psykar dem lite väl hårt. Så nej, ska jag vara med nån så ska det vara en man, en som är lite tuff och kan psyka mig med. Haha, okej det låter kanske lite drastiskt, men jag menar att han inte ska svälja allt jag säger utan att först ifrågasätta det. Som är intresserad av hur jag tänker. Jag hoppas det finns en sån därute.

Over and Out
/L.