Hallåja.

Long time no see? Äsch, drog ju iväg ner mot skåne i torsdags så jag har verken haft tid, lust eller ork att skriva något här. Men som sagt, I'm alive.

I torsdags då så åkte jag med supersnälla Sofia in till Göteborg direkt efter eftermiddagsföreläsningen. Hon släppte mig vid Nordstan där jag mötte upp en hel drös med människor: Mamma, syster Jonna, mormor, morfar, mormors kompis Ingegerd, moster Lena och kusinerna Jakob och Elsa. På slutet dök även morbror Lars-Åke upp. Vadan denna folksamling då? Jo, egentligen utgjorde vi mormors shoppingcrew. Hon skulle alltså bunkra upp med lite nya kläder eftersom hon inte har köpt något nytt på flera år. Och det gick bra. Min intelligenta mamma hade snott med sig en rullstol från sitt jobb och med mormor i den så gick det utav bara farten. Hon hade ALDRIG klarat av att gå så långt, hon klarade knappt att ta sig från parkeringshuset in på Nordstan. Men ja, efter ett antal timmar så hade hon hittat en hel del grejer, så när alla var lagom trötta och slutkörda så bagav vi oss hem till Lena och Lars-Åke för att käka pizza. Där hade en utav katterna bajsat inne, för ungarna hade glömt släppa ut dem (stackars kisar)... Vilket gjorde att jag kunde konstatera detta: kattbajs luktar inte gott!

Jaja, sent på natten kom vi så småningom hem till Helsingborg och kunde dyka i säng. På fredagen hände inget kul förutom hästmys i stallet och lite sånt. På lördagen var det födelsedagskalas för Amanda och jag skulle sitta bredvid en kille som jag aldrig träffat innan. Tyckte först att det kändes jobbigt för då måste man ju anstränga sig för att hålla igång ett samtal... Fy bubblan. Men tji fick jag! För jädrar vad vi pratade, hann ju knappt äta min mat... Väldans trevligt alltså. Sedan var det tänkt att jag skulle hänga med ut, men efter att Jonna och en annan snubbe hade liknat mig vid en könssjukdom (lång historia) så sjönk humöret likt en hiss med trasiga vajrar så jag sket helt enkelt i att hoppa på bussen som skulle tagit mig och alla andra ner till stan. Tror helt klart att det var ett bra val.

Jaja, sedan kom söndagen, med syskonbråk, tårar och en mysig hästpromenad med min lille påwnie. Helgens lärdomar: Jag klarar inte av dålig kroppslukt (jag vet att de flesta faktiskt inte kan hjälpa det, men att jag har en känslig näsa är bara ett faktum) och jag får SJUKT ont i huvudet efter att jag har gråtit. Låter ju som att jag har haft en skithelg, men nej. Det är ändå alltid mysigt hemma hos mamma och pappa.

Och voilá, min helg i ultrarapid.

Efterson jag har spenderat de senaste typ åtta timmarna med att svara på frågor kring vetenskapliga artiklar så är jag faktiskt trött på det här med datorer. Och vetenskapliga artiklar. Och frågor... Jaja, jag ska stänga ner nu i alla fall.

Over and Out
/L.

Tröttfrösen.

Wiho, slut i rutan var det här! Jag är trött och jag är frusen (frösen på skånska). Men det känns så jävla gött i kroppen. Har nämligen kört ett spinningpass såhär på kvällskvisten och jag hade bannemig glömt vilken skön, slö känsla det ger i kroppen. Och jag tog i lite mer idag, det var aningens bättre musik den här gången, bland annat den här låten:

Swedish house mafia vs. Knife party - Antidote

Men jag kanske ska varna lite... Det är en rätt hysterisk låt, ingen sån man lyssnar på till kvällskaffet för att få igång den där riktiga myskänslan. Nej. Det är mer en kör-skiten-ur-dig-på-det-här-spinningpasset-låt. Och alla gillar den med all säkerhet inte. Eller som min pappa skulle ha sagt: Vad är det här för jävla pundarmusik!? Så har jag i alla fall rest ett varningens finger.

Aaaanyways. Började dagen med föreläsning fram till lunch. Smittskyddslagstiftning och sånt där. Men mr. länsveterinär som pratade om hela härligheten var rätt vimsig. Dessutom var hans powerpoint dötråkig. Jaja, ibland får man helt enkelt gilla läget. Efter det där så tvångsisolerade jag mig i bibblan för att skriva på mitt exjobb. Gick sådär, för efter ett tag började jag lyssna på Christer i P3... De snackade om bröst och ja, vad ska man säga? Det är helt enkelt lättare att lyssna på det än att läsa en (tio fucking sidor lång) vetenskaplig artikel. Men jag är glad för att jag gjorde det ändå, för då damp nästa soundtrack-of-my-life ner i knät på mig (smäller in en länk nånstans här nedanför). För ja, den andra (pundar)låten är den första nya soundtracklåten. Till filmen om mitt liv, precis. Inte så att jag jag har glömt de andra två soundtracken för de är döfina, men nu kommer film 2 om mig och då passar de här låtarna bättre.

Hot chelle rae - I like it like that

Sådär, och nu ber jag om ursäkt för ovanstående ordbajs. Men jag är trött och jag har en packning att svänga ihop innan jag får törna in, okej? Känns mindre kul. Himla tur att jag ska få komma hem imorgon. För den som undrar så lyckades jag faktskt skriva lite på mitt exjobb (applåder?). Sedan knatade jag hem, pausade en timme och sedan stack jag iväg och tränade. Väl hemma efter det så skuttade jag i duschen innan jag strök lite tvätt för att sedan landa i soffan under min finfina filt. Så nu har jag ju då BARA den där packningen kvar... TRÖTTA MIG?

Over and Out
/L. 

Soppatorsk.

Ja, även idag är det soppatorsk i huvudet. Usch, jag är inne i en fet svacka tror jag. Känner mig bara hjärndöd. Är liksom inte med i matchen alls... Vill prata med folk men ändå inte, och när jag väl pratar så säger jag för mycket. Babblar på om saker som inte ens hör till ämnet. Big fail. Och projektarbetet? Nope, no progress there either. Och då har jag ändå haft en hel helg på mig att skriva åtminstone en mening eller två. Träningen skiter sig den också, vilket är tråkigt för jag tycker ju att det kul! Dessutom är träningskläder sköna. Så ja, sorgligt är det.

Men en anledning till att träningen skiter sig är att jag tenderar att åka till skåne i tid och otid. På torsdag bär det av igen. Timingen kunde ju inte varit bättre heller, för tydligen ska mamma och syrran upp och pyssla lite med mormor och morfar, så jag åker med dem från gbg hem till hbg. Känns jäkligt skönt faktiskt, så slipper man det där äckliga tåget. Brr! Jag saknar hästarna också, för igår kollade jag igenom en massa goa hästbilder från längesedan. Det var så kul och se hur de har utvecklats båda två, Barris har blivit av med sin kulmage och Tabasco har blivit mycket jämnare och fylligare i kroppen jämfört med hur han var innan. Så ja, jag vill bara hem och pussa på'rom!

Over and Out
/L.

Ångestsöndag.

Jaaa, det är så det känns idag faktiskt. Som att ångesten ligger och bubblar där under ytan... Ångest över vad kan man ju då tänka? Ja, jag vet inte, lite allt möjligt? Som det faktum att klockan är typ halv tre och jag inte har gjort annat än suttit på soffan och glott på TRIPPELAVSNITT av nåt jäkla dejtingprogram till exempel. Det är ångest för mig. Framförallt eftersom jag har ett exjobb jag hade kunnat jobba lite på, eller tvättat högen med sunkiga kläder som ligger i mitt sovrum. Jaja, dagen är inte slut än, så nåt ska jag nog hinna få gjort. Antingen det eller så får jag en panikångestattack. Och det känns ju duktigt onödigt.

Anyways, jag träffade några klasskompisar på Skaras krog igår kväll. Lite mysigt sådär, och jag börjar inse mer och mer att jag tycker det är ruskigt kul att kolla på folk. Såg en hel del igår. Som det medelålders kvinnliga paret som satt i soffan vid bordet bredvid oss. De var nog kompisar, men för det mesta så pratade de inte med varandra utan bara glodde lite surt runtomkring sig. Jag misstänker ju att de förmodligen var där för att få prata med någon/några av det manliga könet, men to be honest så såg de inte särskilt inbjudande ut. Så egentligen hade de nog kunnat sitta hemma i soffan framför P3guldgalan och varsitt glas vin. It's all about attitude, ladies. Och så såg jag en äldre herre i kostym och slips och... gummistövlar. Ja, det går tydligen det också. Han såg rätt harmlös ut i sitt tunna, vita, spretiga hår och små glasögon. Ända tills han beslutade sig för att släppa loss ordentligt till (den något lustiga) musiken. Oh my, då fick man passa sig så att man inte fick en smäll i huvudet eller så. Ja... Skarabor är verkligen intressanta.

Och så var det det här med snön... Började snöa igår och fortsätter idag. Ursäkta, men jag drömde helt seriöst om våren inatt. Gör det lite jobbigt att vakna upp till allt det här vita faktiskt. Ge mig vår för faaaan!

Over and Out
/L.  

Brandman.

Igår kväll fick jag lätt hjärnsläpp vilket innebar att jag fett ångrade att jag valde bort en viss brandman för en annan kille för  några somrar sen. Det var en mindre pärs egentligen. För jag menar, hallååå? En brandman? Han hade såklart andra bra kvalitéer också förutom brandmansgrejen, men det fattade jag ju inte då. Jaja, jag får väl skylla på att jag var ung och dum (hehe). Men åh, vad bitter jag var där ett tag! Och fortfarande är kanske... haha.

Idag har jag inte alls varit produktiv. Tänkte ju komma lite framåt med exjobbet, men nä. Gick inget vidare. Och jag mesade lite på spinningen, men om jag ska vara ärlig så hittar jag inte riktigt peppen i Tina-Turner-ballader... Ska man klättra i en tung backe så är det Rihanna - Pon de replay som gäller och that's it. Jag ska bli spinninginstruktör i mitt nästa liv. Eller i detta? Man vet ju aldrig. Jag får väl bara bli lite fit först, och det lär väl ta ett tag.

Nä, annars har det väl inte hänt så där värst mycket. Skara är ju inte (och inte jag heller för den delen) direkt the center of piffighet. Så jag är lite dåsig i huvudet och lycklig över tanken på att jag har sovmorgon imorgon.

Over and Out
/L.

USA.

Jag vill åka till USA och köpa en hel drös med gympaskor och rida westernhästar. Det ska jag fan ta mig göra nångång i mitt liv, jag ska åka till typ Wisconsin och flytta in på en ranch hos nån stackars cowboy. Så får han dras med mig en månad eller två. Göttans!

Den här dagen inleddes med ett telefonsamtal till ungdomsmottagningen här i Skara. Skulle boka tid för att få ett nytt recept bara. Nä, inte för att jag är den mest sexuella personen i världen just nu, utan mer för att jag inte vill hormonförvirra min stackars kropp mer än nödvändigt. Det är ändå hormoner det handlar om, och att hålla på och börja och sluta och börja... nja, känns väl lite sådär. Och eftersom det funkar så bra som jag har det nu så behåller jag det så. Ett tag till i alla fall. Jag gillar att hänga på umo ändå, lite tradigt att det var typ ett helt år sen sist. Eller ja, det är väl kul att "hänga" där när allt är okej, och man kan snacka lite intima grejer bara för att. Hade jag inte blivit djursjukskötare så hade jag antagligen blivit barnmorska eller så (och nej, jag hade INTE blivit det för att få förlösa en massa geggiga barn, utan mest för att jag hade kunnat jobba på en ungdomsmottagning). För sånt intresserar mig, så why not liksom?

Anyways, sedan somnade jag om och drömde om att jag skulle avliva en häst med typ 20ml grumligt vatten... Vad ska man säga? Det gick sådär. Vi hade sövt stackaren på ett bord utomhus, och när jag hade injicerat vattnet så börjar han vakna. "Shit!" tänkte jag, vred upp isofluranen och skuttade iväg för att sätta mig på hästen så att den inte skulle resa sig. Den somnade om, och vi trodde att den dog. Men icke! Den jävlen återuppstod (konstigt?). Ja, och sen höll vi på och kludda rundor ett tag till innan jag vaknade. Var en mindre pärs att drömma något sånt alltså. Men det som gör mig lite stolt ändå är att jag i drömmen faktiskt vred upp isofluranen innan jag satte mig på hästen... Lite har man lärt sig ändå. Haha.

Sen blev det skola, lite exjobbsgruppsmöte (fint ord) och handledarmöte. Det gick bra, men jag lämnade min handledare med att ha lite mer att göra än vad jag hade tänkt från början. Vi får väl se hur det blir. Nu ska jag fortsätta ladda stenhårt för morgondagens spinning. Ohyes, nu ska det brukas allvar med den delen av mitt liv också.

Over and Out
/L. 

Pruttlera.

Walk off the earth - Somebody that I used to know
Semisonic - Closing time

Om mitt liv vore en film så skulle dessa låtarna vara mina soundtrack. Det är liksom bara så jag känner mig just nu, hur det nu är? Haha, jag känner mig varken bra eller dålig. Skulle det vara något så önskar jag att jag verkligen kunde "skita i det". Jag hade velat vara en sån som kan säga "det skiter jag i" och sedan verkligen göra det också. Men jag är så mesig så det fungerar inte. Jag bryr mig, hela dagen, varje dag. Om stort och smått och framförallt om sånt jag verkligen inte borde bry mig om alls. Det är inte bra.

Och om jag fick ändra på en grej till med mig själv så skulle det nog vara att inte släppa in vem som helst i mitt liv heller. För guess what? Det är inte heller bra alla gånger. Nä, jag får träna lite på det där alltså. Bli lite tuffare. Jag tror det är som Semisonic sjunger: "I know who I want to take me home". Jag vet vad jag vill ha (och ja, nu pratar jag potentiell pojkvän... IGEN) liksom. Eller ja, på ett ungefär. Och fram tills dess att han dyker upp (för det gör han väl, eller?) så behöver jag inte släppa in både kreti och pleti alltför nära. Så jävla desperat är jag inte, helt ärligt. Jag vill verkligen vara själv nu, trivs så jäkla bra med det. Visst, jag kan sakna att ha lite sällskap här i lägenheten, men det rör sig om typ 10 minuters saknad var tredje dag. Så det är helt överkomligt tycker jag. Och ja... jag antar att det är lite hyckleri att först gagga om eventuell pojkvän för att i nästa mening sedan säga att jag verkligen trivs med att vara singel. Låter lite äckligt präktigt nu när jag tänker på det. Haha, präktiga lilla jag... Usch.

Over and Out
/L.

Exjobb.

Ja... då var exjobbet igång då. Än så länge hänger trådarna lite löst och jag har väl inte riktigt full koll på allt, men något säger mig att det kommer lösa sig. Vi har ett bra upplägg i kursen tror jag, med studiegrupper och så. Jag har hamnat i en bra grupp, och jag tror verkligen att jag kommer få användning för den framöver. Det blir ju lite lättare om man hjälps åt och att ha några stycken som man kan diskutera med och söka stöd hos kommer att vara toppenbra. Åtminstone för en lat jävel som mig själv. Helt sjukt att det är sista terminen nu.

Jag har inte skrivit så mycket på sistone. Orken har väl inte funnits. Var i Helsingborg i helgen igen, så då blir man alldeles slutkörd. Märks ju inte minst på bussresan hem till Skara, jag somnade som en stock lite utanför hbg och vaknade inte förrän bussen hade kört in i gbg. Min snabbaste resa ever tror jag. Önskar att alla mina resor var så sköna, men jag får nog vackert konstatera att jag inte kan sova på tåg. Det går verkligen inte, så istället får man sitta där och glo ut i mörkret medan tiden segar sig förbi. Men det är värt det, det känner  man när man kommer in i huset och får kramar av alla, inklusive hunden.

Det första jag gjorde när jag kom ner i onsdags kväll var att åka och titta på hoppträning på Helsingborgs Fältrittklubb, HFRK. De har en ganska kontroversiell tränare där som har en rätt högt uppsatt position inom klubben. Och varje gång jag ser hans träningar så förundras jag över hur de kan ge en sådan människa så stor plats inom klubben. Denna gången hoppade de visserligen inte höga hinder utan fokus låg på vägar och lite gymnastikhoppning. Det var ju i och för sig bra, men några av hans elever hoppade med gummisnodd eller graman. Japp, de hoppar med graman. Och det är helt sjukt vad det gör mot hästarnas kroppar. Gramanen låste fast hästens huvud vilket innebar att den inte kunde sänka det vilket gjorde att den inte heller kunde dra upp framben och bogparti för att få en naturlig hoppkurva över hindret. Resultatet blir istället att den måste kasta frambenen över hindret och sedan liksom tippa över bakbenen. Bara därifrån jag stod så kunde man tydligt se hur hästarna spände ryggmusklerna något abnormt för att ens ta sig över hinderna. Det gjorde lite ont i mig. Eftergiften efter ett avklarat hinder var också i stort sett obefintlig. Varje gång jag ser hans träningar så kan jag inte sluta fascineras av hur duktiga hästarna och ryttarna är. För det är de. Framförallt hästarna ska ha en eloge för att de överhuvudtaget hoppar på det sättet. Men jag kan inte låta bli att undra hur länge hästarna han tränar kommer att hålla. För om sanningen ska fram så kan jag inte se att han genom sitt träningsupplägg ger de här djuren bästa möjliga förutsättningar till långa karriärer som hopphästar. 

Oj, vad jag engagerar mig då! Haha, jag vet, men hästar är verkligen något som berör mig. Det är så fantastiskt fina djur helt enkelt. I övriga livet flyter det på. Det är skönt att vara tillbaka i Skara igen. Sängen här är så himmelskt skön aå hälften kunde varit nog. Får alltid för lite sömn i hbg, man går och lägger sig sent och vaknar tidigt. Så snart ska jag nog krypa ner i sängen igen. Däckade visserligen på soffan i några timmar, men det känns inte särskilt svårt att kunna somna om en stund igen...

Over and Out
/L.  

Vårdplan.

Nu närmar sig redovisningen av vårdplanen. Imorgon smäller det! Jag vete fasen hur det kommer gå dock... Satt i skolan några timmar idag och gjorde en superfin powerpoint (jag vet, finfint att göra det dagen innan) som jag nu har fått hårdbanta för att det tog för lång tid att prata om alltihopa. Och jag får fortfarande prata i ultrarapid. Stackars de som lyssnar på mig säger jag bara. Stackars, stackars dem...

Annars har dagen varit... Lugn. Det har varit skönt. Har kört några maskiner tvätt och så. Man hittar snabbt tillbaka till den där sköna Skaralunken när man kommer tillbaka hit. Men det är ju helt galet att det snart är slut. Bara en ynka liten termin kvar! Och än så länge har jag lite över 140 000 i skulder till CSN. Göttans! Haha, enligt det där beskedet som jag fick så kommer det ta 21 år att betala av de pengarna...

Sedan så längtar jag hem lite. Saknar mamma och pappa. Och stallet. Och Ticksi-Pooh (japp, bara ett av alla de knasiga smeknamn den hunden har fått under sina åtta år). Men jag överlever nog. Nu ska jag göra något annat.

Over and Out
/L.

Ensam.

And voilá så sitter man och kurar alldeles ensam i soffan framför tvn. Två och en halv vecka har jag varit i Skåne, men det känns som att den tiden bara flugit iväg. Men det har varit skönt, och roligt. Och mysigt såklart.

Resan hem gick fina fisken. Var faktiskt skönt att ta bussen och slippa alla jäkla byten. Jag sov som en gris upp till göteborg, trots att jag hade mr. Stinky-Breath bredvid mig med en sån där klocka på armen som man kan sätta alarm på. Inte för att jag vet vad han hade för inställning på den, men den pep tamejfan var tionde minut! What's the point med det liksom?? Jaja, jag är fett tacksam för att jag var väldans trött och kunde sova ändå.

Sen kom jag äntligen hem, och så tänkte jag bara cykla bort lite snabbt till ICA och fixa lite mat. Men då går mitt lilla cykelskrälle SÖNDER. Den där stänkskyddsgrejen vid kedjan sprack. Bara sådär. Och så sitter den fortfarande fast med ett gäng knepiga skuvar så jag kunde ju inte gärna slita loss skiten och cykla vidare. Nä, så jag fick ge upp det försöket och gå istället. Fast det var helt okej det med.

Vad har jag gjort hemma i mitt andra hem då? Ja, inte bloggat i alla fall. Men jag har träffat en massa kusiner, hängt med hästarna, lagat lite mat, njutit till 100% av min fina familj, pussat på Tickan... Ja, Tickan ja. Haha, den lilla rackarhunden har lyckats få ett litet sår lite ovanför flanken som hon inte riktigt kan låta bli att pilla på, så hon har slitit bort en massa päls och gjort såret större. Så nu får hon gå med kroppsstrumpa, det lilla trollet. Mohaha! Sedan så har jag gått ut lite också. Nu senast blev det lite biljard och teendrama när exet försökte göra mig avis genom att gulligulla (och kyssa) en annan tjej. Åh, jag är för gammal för sån skit. Det är så urbota tramsigt så jag blir alldeles matt. Och så bevisar det ju bara än mer att vi befinner oss på sjukt olika ställen i livet. Så nä, jag är glad för att jag drog mig ur det där.

Over and Out
/L.

Nytt.

Sådär, nu var det nytt år. Det märks knappt, har hänt så mycket annat i helgen så man har inte hunnit tänka efter så mycket. Morbror Lars-Åke och moster Lena och kusinerna kom ner i torsdags och sedan dess har det varit full rulle. Mest har vi haft ridskola i stallet. Lilla Elsa fick rida på Barre och Jakob på Tabasco. Så lycklig Barre blev! Vi tog en sväng ut på landsvägarna och båda ponnisarna skötte sig exemplariskt. Det är så himla skönt att de är så snälla. Det är precis som att Barre känner av att han har med en liten människa att göra, så han blir liksom lite extra försiktig. Nu blir han ju inte sådär superförsiktig, han är ju ändå en shettis, men han tonar allt ner sig litegrann. Och det är skönt att ha så lugna hästar att det känns bra att ha småkusinerna med i stallet.

Själva nyårsafton firade jag dels hemma och dels hos Jonnas kompis ihop med henne och några andra. Det var lugnt och skönt. Sedan sov jag tre timmar innan det var dags att åka och släppa ut alla hästar i stallet. Haha, det funkar inte riktigt för mig att sova så lite på en natt. Jag blir helt off. Så jag orkar helt enkelt inte skriva mer, inte nu.

Over and Out
/L.