Pruttlera.

Walk off the earth - Somebody that I used to know
Semisonic - Closing time

Om mitt liv vore en film så skulle dessa låtarna vara mina soundtrack. Det är liksom bara så jag känner mig just nu, hur det nu är? Haha, jag känner mig varken bra eller dålig. Skulle det vara något så önskar jag att jag verkligen kunde "skita i det". Jag hade velat vara en sån som kan säga "det skiter jag i" och sedan verkligen göra det också. Men jag är så mesig så det fungerar inte. Jag bryr mig, hela dagen, varje dag. Om stort och smått och framförallt om sånt jag verkligen inte borde bry mig om alls. Det är inte bra.

Och om jag fick ändra på en grej till med mig själv så skulle det nog vara att inte släppa in vem som helst i mitt liv heller. För guess what? Det är inte heller bra alla gånger. Nä, jag får träna lite på det där alltså. Bli lite tuffare. Jag tror det är som Semisonic sjunger: "I know who I want to take me home". Jag vet vad jag vill ha (och ja, nu pratar jag potentiell pojkvän... IGEN) liksom. Eller ja, på ett ungefär. Och fram tills dess att han dyker upp (för det gör han väl, eller?) så behöver jag inte släppa in både kreti och pleti alltför nära. Så jävla desperat är jag inte, helt ärligt. Jag vill verkligen vara själv nu, trivs så jäkla bra med det. Visst, jag kan sakna att ha lite sällskap här i lägenheten, men det rör sig om typ 10 minuters saknad var tredje dag. Så det är helt överkomligt tycker jag. Och ja... jag antar att det är lite hyckleri att först gagga om eventuell pojkvän för att i nästa mening sedan säga att jag verkligen trivs med att vara singel. Låter lite äckligt präktigt nu när jag tänker på det. Haha, präktiga lilla jag... Usch.

Over and Out
/L.