Jarå, den här dagen har gått i anestesins tecken. Vi har sövt häst. Och så dödade vi den. Och återupplivade den. Och dödade den igen, för alltid. Det var ett antal intensiva timmar där man försökte hänga med både här och där. Vilket inte gick så bra, haha. Vi var många, och det hände grejer överallt, hela tiden. Men vi var duktiga tycker jag. I allmänhet gick det riktigt smidigt, förutom när hästapållen vaknade... Jepp. Det tog typ 30 sek från det att jag märkte att den hade blinkis till det att den fullständigt TRAVADE med frambenen. 15 sek till och den hade travat av bordet alltså. Gick så jäkla snabbt! Som tur var så var lärarna och andra klasskompisar med i matchen och fick i den lite nattinattimedicin snabbt som sören. Så den stannade kvar på bordet, thank god.
Jag la en artärkanyl också. Jag och kanyler är ju inte direkt bästa vänner och artärkanyler är kända för att vara lite trixigare. Förutom det skulle jag desutom försticka och sy fast själva kanylen. En massa saker jag aldrig gjort innan alltså. Och så gick det bara sååå bra! Allt bara gick liksom, på första försöket! Lite chockad blev jag, och så klart glad. Det var en riktig liten egokick. Jaja, kan man ju tycka, det var ju bara en kanyl? Jo visst, men det betydde mycket för mig. En sån lite grej betyder mycket för mig.
Ja, och så vill de på djurklinikerna.se träffa mig. Vilket innebär att jag eventuellt har en intervju i Göteborg as well. Så i nuläget är det fyra intervjuer: Kalmar, Ale, Lund och Göteborg. Plus att de "behöver mig" i Helsingborg. Jag ska nog lugna mig med att skicka ut ansökningar nu, haha.
Over and Out
/L.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar