2 mars 2012

Lovely.

Så. Härligt. Väder. Hade jag varit i Helsingborg så hade jag nog packat in mig och hunden på en buss och åkt ner till vattnet. Det tar typ en kvart från det att man lämnar huset till det att man står vid havet. Ner för backen bara. Och det är lyx, egentligen. Jag har inte insett det förrän jag har flyttade hit, till en stad mitt i landet. Usch, jag behöver havet alltså. Sjöar och sånt är inte samma sak, och dessutom är det närmre till övriga världen från Helsingborg. Säger ju bara tjoff och så befinner man sig i Tyskland om man vill.

I övrigt så är det fredag. Det är mysigt. Tog en promenix för en stund sen, det har jag inte gjort på evigheter. Eller pw heter det kanske, om man ska vara lite posh? Och nu laddar jag för some serious cooking. Oh yes. Igår köpte jag ett rivjärn, så nu ska här svängas ihop lite köttfärssås. Haha, och nej, jag river inte köttet själv om det nu var någon som trodde det. Nä, det är morötterna som rivs, inget annat.

Det är Mars nu också. Herre min je, vart tar tiden vägen? Det jag önskar mig allra helst just nu (förutom en marshmallowsoffa, en tv-bänk, en platt-tv och en lägenhet att stoppa allt i) är ett jobb. Få tummarna ur och anställ mig liksom? Please? Ja, och så vill jag ju ha en basenjipuppy. Men det lär nog dröja några år till innan det blir verklighet... Såvida inte mamma och pappa skaffar en, för då kan jag ju hänga hos dem och sno åt mig lite gos. Jag undrar hur de har det nu, när de är ensamma i huset för första gången på typ 19 år. Mamma saknar Jonna en aning, det vet jag. Hon tycker det är tråkigt att syrran inte hör av sig. "Hon vill väl inte prata med sin tjatiga mamma" säger hon och rycker deppigt på axlarna. Och jag har inte pratat med Jonna på tre veckor snart. Så jag har inte en susning om hur hästarna eller hon har det. Visst, jag kan ringa henne, men jag VET att hon kommer vara snäsig och jag är inte intresserad av det. Hon hade varit duktigt tyken mot päronen när de hade pratat med henne sist. Inte för att jag vet vad hon får ut av det men ja... För i min värld så är familjen något man ska vara rädd om helt enkelt (med risk för att låta som en såndär italiensk hemmafru).

Over and Out
/L.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar