Tabasco.

Jag har inte skrivit här på väldigt, väldigt länge. Men nu kändes det som att det var dags. För i veckan lämnade en utav världens finaste ponnyer den här världen och galopperade vidare till de evigt gröna ängarna. I torsdags morse tvingades vi avliva Tabasco, ponnyn med guldhjärtat.

Det hela började i onsdags natt. Jag väcktes av min syster som stormade in i mitt rum och nästan skrekgrät att hon måste avliva Tabasco. Trodde först att jag drömde, för det lät ju helt absurt. Men hon fortsatte säga något om att han hade brutit benet och förmodligen måste avlivas. Sedan var mardrömmen igång.

När jag hade vaknat till ordentligt, vilket gick väldigt fort, så fick jag ur henne att familjen som passade våra hästar uppe i Linköping (de har bott på våra kusiners gård ihop med min syster de senaste fem månaderna, men eftersom hon fick sommarjobb här nere i Helsingborg så var ingen av oss där) hade hittat Tabasco i beteshagen på onsdagskvällen med ett släpande framben. På något vis, och fråga mig inte hur, lyckades denna fantastiska familj förflytta honom ut ur sommarhagen, upp för en mindre backe, över en väg och slutligen in i vinterhagen. Veterinär kom ut och det konstaterades att höger framben var brutet. Överarmsbenet var helt av, en bit nedanför armbågen.

Min hjärna ville inte riktigt ta in chocken det innebar att få höra att den underbara ponny som har varit en självklar del av vår familj de senaste fem åren hade brutit benet. För djursjukskötaren i mig visste ju vad det innebar, även om jag inte ville tänka färdigt tanken: det fanns ingenting att göra för att laga honom. Jag vaknade vid midnatt. Ungefär en och en halv timme satt jag, syster, hennes pojkvän och vår farmor i bilen på väg till Linköping. Allt var bara kaos. Många tysta tårar föll ner för mina kinder under timmarna bakom ratten. Det gjorde det på oss allihop. För även om vi inte sa det högt, så visste vi alla att om några timmar skulle han inte finnas mer. En tanke så smärtsam att jag egentligen inte vet hur... hur man kan hantera den. Men vi var tvungna. För vi måste ta oss till honom, och vi skulle aldrig komma fram om vi släppte lös hysterin.

Strax innan sex på torsdagsmorgonen kom vi fram. Trötta, ledsna och nedbrutna. Tabasco hade lagt sig någon gång under morgontimmarna. När jag kom ut i hagen låg han där och tuggade gräs, med ett stort bandage om frambenet. Bandaget gick inte upp över frakturen, så man såg tydligt att benet var helt av. Jonna hade gått före mig ut i hagen, i efterhand berättade hon för mig att när hon hade kommit och kallat på honom hade han spetsat öronen. Precis som vanligt. Ända in i det sista var han så oerhört tapper. Vid sin sida hade han Barre, sin allra bästa kompis sedan tre år tillbaka.

Sedan följde några timmars vånda då vi inte fick tag på en veterinär som kunde avsluta hans lidande. De hade avbyte på morgonen, så vi föll väl mellan stolarna där någonstans. Tabasco var trött i kroppen efter att ha varit liggande i timmar, så han försökte resa sig flera gånger. Hans försök var dock lönlösa då han inte kunde styra sitt dåliga ben. Vi försökte hålla honom nere, för jag ville ha honom liggandes när det väl var dags. Jag ville att han skulle ligga ner när han fick avlivningsvätskan. Tiden gick evinnerligt långsamt. Vi bytte av varandra, satt vid hans sida, viskade fina ord till honom och smekte hans lena päls till ljudet av hans ansträngda andning. När jag satt där kunde jag inte låta bli att önska att han skulle sluta andas. Att han skulle släppa taget och somna in av sig själv för att få slippa det här. Smärtlindrad var han, det var bara alla timmar han hade legat ner som tog ut sin rätt på kroppen. Tårarna flödade konstant och all energi man orkade uppbåda gick åt till att försöka hålla Tabasco lugn.

Så kom då äntligen veterinären. Och ja, jag säger äntligen. För nu skulle han få slippa sitt lidande. Jonna ville inte vara med, vilket jag har full förståelse för, så hon och Martin (pojkvännen) gick in i stallet. Jag, vår ena kusin och en supersnäll tjej från stallet stannade hos honom. Han var så oerhört duktig och tapper, ända in i döden. När han väl fått medlet gick det fort. Han sjönk ner på sidan, drog en sista suck och sedan var han borta. Det kändes så oerhört absurt. Ena sekunden var han där, och i nästa var han någon annanstans. Barre var inte med honom när det hände. Han fick stå i stallet under tiden. Jonna kom tillbaka och la sig vid hans sida, vilade huvudet på hans hals. Bilden av de två där, vilandes tillsammans sida vid sida har för alltid etsat sig fast i mitt minne. Det var inte hans tid att gå. Han lämnade oss alldeles för tidigt.

Senare samma dag åkte vi tillbaka till Helsingborg, bedövade av sorg och saknad. Pappa avbröt sin affärsresa i Tyskland och kom hem en halvtimme efter oss. Mamma som jobbade natt utgick hemifrån. Så vi samlades alla hemma. Tillslut tog tröttheten ut sin rätt och vi föll alla in i någon sorts sömn. Dagen efter gjorde jag ett litet "minnesaltare" här hemma, med en digital fotoram som visar bilder på honom.

Det har gått några dagar nu. Jag vet inte om jag verkligen har insett att jag aldrg kommer få se honom igen. Han var för fin för att gå bort nu. Egentligen var planen att familjen som passade honom skulle ta över honom, att han skulle fortsätta förgylla deras liv och skänka dem samma glädje han skänkt oss och främst Jonna. För det var det han gjorde: förgyllde ens liv och skänkte glädje. Han flyttade in i hjärtat hos alla de som träffade honom, och sedan stannade han kvar där. Under de fem år vi hade äran att få ha Tabasco hos oss skänkte han oss alla ork och motivation till att fortsätta när livet kändes kämpigt, på sitt eget lilla vis. Även efter att han gått bort fortsätter han att sprida sin magi. Vår familj har länge haft det kämpigt, men denna fantastiske lille häst har enat oss och fört oss närmre varandra än vi varit på länge. Jag kan inte tacka dig nog Tabasco.

Jag ska göra allt jag kan för att hålla minnet av dig levande Tabasco. Världen känns tom och fattig utan dig, för du hade så mycket kvar att ge. De tolv år du levde var alldeles för få. Men jag är glad att du slipper lida mer, och minnet av dig kommer att värma våra själar för alltid. Tack Tabasco. Tack för att vi fick lära känna dig och njuta av din magiska utstrålning. Du är älskad och saknad, nu och för alltid.

Tabasco

15/5 2000 - 9/8 2012

Bridget.

Uppdateringen här är verkligen intense! Men alltså, det är så när man har annat att tänka på... Och det är ju lite så nu för tiden, mitt huvud är liksom fyllt med en massa som ska göras och sådär. Plus att det ska sovas och tränas mellan varven också. Så dagarna går, kan man ju lugnt säga.

Den här helgen har jag relatat med Bridget Jones. Så igår tittade jag på Megamind (ja, det är en barnfilm, men jag GILLAR barnfilmer... eller ja, bra barnfilmer åtminstone) och käkade glass och skrattade för mig själv. Sedan läste jag lite i min nya chicklitt (kan man väl kalla det) innan jag gick och la mig i sängen och lyssnade lite på Whitney Houston. Försökte sjunga med också, haha! Ja, och det låter ju nästan lite sorgligt och så, men faktum är att jag gillade det.

Innan jag lekte Bridget så fick jag damp på mitt exjobb för att jag inte kunde göra diagram i excel. Det gick liksom bara inte och jag höll på att börja gråta alltså. Jag har ju kunnat göra diagram innan!? Så i ren desperation slängde jag upp en status på fejjan och vips så erbjöd sig en fin klasskompis att hjälpa mig, hon och en annan klasskompis skulle ändå pyssla med lite sånt. Så sagt och gjort, jag packade ihop mig och pös bort till henne en sväng. Det visade sig att jag inte kunde göra diagram för att jag hade skrivit punkter istället för kommatecken när jag hade fört in datan i excel. Och därför så tvärvägrade den att göra diagram åt mig. Haha, en sån grej hade jag nog inte kommit på själv. Men efter det har jag gjort diagram på löpande band.

Idag har jag städat himmet, tragglat med exjobbet (och såklart gjort diagram) och tränat. Ja, och läst lite bok då. Kort och koncist, ohyeah.

Over and Out
/L.

Offline.

Var ett tag sedan jag skrev här sist, I know. Men det har liksom hänt grejer och så har jag inte tagit mig tid helt enkelt. Så här kommer väl en "superkort" sammanfattning.

I onsdags åkte jag in till Gbg för att gå på intervju på Djurklinikerna.se. Allt gick bra och jag hittade kliniken (efter att ha snurrat runt ett tag i denna gigantiska stad, snacka om att gpsen i mobilen var min bästa vän!). Men när jag kom dit visade det sig att personalansvarig var på en annan klinik! Trötta mig... Var ju tvungen att dubbelkolla mailet jag hade fått om var vi skulle träffas och jag var på rätt ställe, inte hon. Suck. Så frågade hon om jag kunde ta mig till kliniken hon var på (som ligger en bra bit utanför Gbg, tror jag) och jag kände bara att nej, det kan jag inte. För jag hittar inte i stan, och ska jag dessutom krångla mig dit med kollektivtrafiken så lär ju klockan bli mitt i natten innan jag är där. Så jag fick träffa en annan. Kortaste intervjun av alla blev det.

Ja, sen kollade jag runt i lite affärer, får ju passa på när man är i centrala Göteborg liksom, händer ju inte superofta. Och efter några intensiva timmar hämtade jag bagaget på stationen, letade upp rätt hållplats (vilket var lite krångligt) och tog bussen hem till min morbror och moster. Lagom lönt att jag köpte biljett till den resan, det var inte en jävel som kollade om jag hade betalt för mig eller ej (chaffisen var ute på promenad nånstans). Jaja, jag kom hem till dem i alla fall, med lagom mycket skoskav. Har ju duktigt klena fötter. Sov hos dem till torsdagen, väntade tills min morbror slutade jobba och sedan var han snäll och körde mig till Ale Djurklinik, min sista intervju. När den var slut så åkte jag med honom ut till Lyrön där våran sommarstuga ligger. Mamma, pappa och hunden var redan där och det var kul att träffa dem igen.

På Långfredagen kom moster och kusinerna ut också och sedan hängde vi där hela påskhelgen. Eller ja, hängde och hängde... Vi hade en septitank som skulle grävas ner (vi håller på och installerar en inomhustoalett och i den tanken hamnar allt man producerar helt enkelt) plus en del av rören som leder från toan till tanken. Så det var grävmaskin som gällde. Och en massa grus skulle ner i alla hål. Som tur var fick vi låna grannens fyrhjuling och släp för att få gruset från högen till hålet där septitanken låg. Gissa vem som körde den då? Jo, jag! Fett kul är det, men jag har lite stela muskler idag. Det är jobb att ratta rundor en sån. Och förutom att släpet åkte halvvägs ner i hålet en gång (de sa faktiskt till mig att backa!) och hela fyrhjulingen nästan välte när jag körde upp i en slänt och skulle svänga på vägen ner så gick det himla fint.

Förutom det så roade jag och mamma oss med att ta bort hur mycket löv som helst från tomten och tämja våra vildvuxna björnbärsbuskar. Det betyder att vi klippte ner de jävlarna. De hade spridit sig som pesten och när man stod där mitt bland stickande långa grenar i kallt regn så påminde de om någon sorts monsterväxter hämtade från Harry Potter. Heeeelt crazy. Men vi fick ordning på dem, haha. Igår tog jag och mamma en lång promenad med hunden också. Tvärs över ön tror jag att vi gick i solskenet. Det var så härligt! Vi var härligt trötta sen allihop alltså. Det var man varje dag. Frisk luft gör susen!

Men det skönaste har nog varit att 3G täckningen därute suger. Har liksom inte kunnat följa Facebook sådär som jag brukar. Fett skönt. Jag hatälskar Facebook. Ibland blir det bara för mycket liksom... Och man märker det inte riktigt förrän man är utan det. Jag kan bli riktigt rabiat och snoka rundor som en tokig. Eller snoka gör jag väl inte, lägger man upp grejs på fejjan och jag kommer åt att titta på det så kan man ju inte kalla det för att snoka... men kolla runt. Ja, det kan jag göra tills jag kräker på det. Varför? Ja, det är lättare att göra det än att formulera meningar till exjobbet.

Så jag har njutit av min offline-helg med min familj. Lite på samma sätt som jag njuter av att komma tillbaka till internet. Och riktiga toaletter med spolfunktion.

Over and Out
/L.

Koll.

Nu för tiden kan jag fascineras av min förmåga att hålla en hyfsad koll på saker och ting. Jag vet, det lät annorlunda för någon vecka sedan, men när jag tänker efter så är det många bollar i luften för tillfället och på något sätt så känns det som att man ändå har huvudet ovanför vattenytan. Förutom att jag för ett kort ögonblick (typ 5 min) helt uppriktigt glömde bort vilken jacka jag hade på mig idag.

Imorse var jag på spinningen 07.00. När väckarklockan ringde så undrade jag varförihelvete jag skulle envisas med något sånt, framförallt eftersom min säng är gudomligt skön. Men har man satt upp sig på ett pass så får man faktiskt se till att dyka upp. Så jag tog med mig min träningsvärk och drog en vända på cykeln. Mamma har nog rätt i det där att träningsvärk ska tränas bort, för det börjar bli bättre med den nu. Är ju knäppt att man kan köra spinning fem dagar i veckan utan och få några känningar och sedan när man har stått på löpbandet i en halvtimme så kan man knappt röra sig någon dag efteråt. Det är det fina med att trampa ur slagget!

Sedan gick jag till skolan. Träffade mina "hyresvärdar" och deras ystra lilla hund på vägen, så jag passade på att säga till om det kalla vattnet i duschen (jag har fan ta mej aldrig duschat så snabbt som jag har gjort de senaste dagarna!) och att jag hade tänkt tvätta men att båda maskinerna var upptagna så jag hade bara ställt min tvätt vid sidan så länge (jaha, och varför berättar jag det? jag har en poäng, lovar). Sa att jag kunde tvätta sen när jag kom hem från skolan. De är ju väldans trevliga, så vattnet skulle de kolla och inte behövde jag vänta ända tills i eftermiddag med tvätten inte! Jo, sa jag, ska ändå sitta på skolan några timmar så det är ingen fara. Ja, och sen kommer jag hem. Går för att fixa min tvätt. Då har "frun i huset" redan gjort det! Vad säger man? Alltså det var ju snällt, men jag vet inte... Jag hade ju delat upp det så att det hade räckt att köra två maskiner, men hon hade liksom lämnat en tredje hög (som mycket väl kunde körts i den ena maskinen) som jag ändå fick köra. Och så tror jag att hon har tagit jättemycket sköljmedel. Tanken var jättegod. Det är bara jag som är ett sånt där kontrollfreak som liksom planerar grejer rätt mycket i detalj för att allt liksom ska klaffa (det gamla paketet tvättmedel ska ta slut innan det nya öppnas och sånt). Sen kommer någon annan och gör det och så blir det inte riktigt lika bra. Det blir bra, det är inte det, men det blir bara inte riktigt lika bra som det hade blivit om jag hade gjort det själv. Suck (på mig själv för att jag är sån då, inte på andra som gör snälla saker). Vad spelar det för roll imorgon liksom.

Ja, och jag skickade ju iväg min enkät igår, till hästmagazinet.se. Frågade snällt om de kunde publicera den där. Fick snabbt svaret att den skulle komma upp där som idag. Bara sådär liksom. Hur smidigt som helst. Den har legat där i kanske 8-9 timmar. Över 100 personer har svarat! Så glad man blir då liksom. Det finns folk därute som bryr sig om det jag gör och vill hjälpa till, det värmer. Sen är ju hästfolk väldigt engagerade alltså, det märker man. Fortsätter det i den här takten så får jag stänga den imorgon ju. Gött!

Over and Out
/L.

Löpband.

Idag var dagen då jag återupptog det där med löpband. Var ett tag sedan sist. Jag trillade inte och slog ihjäl mig. Förutom att jag fick kräkkänningar när det gick lite för fort så gick det faktiskt bra. Och när jag gick av bandet så var benen lite mojsiga, go känsla alltså. Men såhär i efterhand så känns min ena höft lite knas. Inte lika go känsla.

Sedan duschade jag och fick i mig lite mat innan jag knatade bort till skolan. Satt där helt själv i biblioteket några timmar och fick faktiskt en del gjort idag med. Jag kan nog om jag vill. Men det är lite nervöst inför handledarmötet på tisdag... Tänk så tycker hon att jag är helt ute och cyklar?

Ja, och nu sitter jag äntligen i min mjuka fåtölj hemma. Har precis beställt det som jag tycker ska bli min balklänning. Det är precis den modell som jag har tänkt mig, plus lite glitter och så. Fast idag när jag tittade på den så insåg jag att risken för att jag får hängtuttar i den är rätt stor... Förhoppningsvis har jag helt jävla fel och så sitter den som en smäck när jag väl fått hem den!

Ett superkort inlägg idag med. Kan ju vara skönt som omväxling.

Over and Out
/L.

Mosshuve.

Ja, min hjärna är inte längre någon hjärna, det är en mossklump. Så nej, jag känner mig inte riktigt kreativ enough för att skriva här sådär dagligen. Det är den här veckans okristligt tidiga tågresor som har gjort det. Eller, det är min teori i alla fall.

Och kanske att jag har suttit och glott på en och samma datorskärm i x-antal timmar idag. Och inte druckit så bra. Menmen, det fina med mosshjärnor är att man sover som en gnu. Det är liksom bara tackogonatt så fort man lägger huvudet på kudden. Gött!

Ville inte riktigt lämna skåne i torsdags. Men det är bra att vara här också, det är lugnt och skönt och jag kan koncentrera mig aningen mer på exjobbet. Så kan man gömma sig lite också. Komma undan från såna där krångliga grejer som man mest bara vill glömma och sådär. Det är egentligen inget viktigt, inte ens värt att ta upp här egentligen. Så förlåt att jag säger A och inte B. Inte riktigt okej in my opinion. Men jag kör en hycklare idag. Har ju inget annat att skriva.

Over and Out
/L.

Intervju.

Nu är första intervjun av fyra avklarad. Körde ner till Lund i förmiddags och träffade en väldigt trevlig chefsveterinär. Det blev väl lite mer casual än vad det skulle ha blivit om jag hade träffat den egentliga personalchefen, men det var ju bara skönt. Det lät som att de hade ett bra arbetsupplägg och så... Så ja, det kändes positivt. Men jag har kommit på att jag har lite frågor om typ när de hade tänkt mig att jag skulle börja och sånt (det framgick inte så konkret), så jag får se till att ringa och höra mig för.

Var trevligt att sätta sig i bilen en stund också. Är lite förvirrad bakom ratten, så jag var glad att jag hade GPS:en med mig. Annars hade jag ju aldrig hittat! På vägen hem svängde jag inom Löddeköpinge. Behövde nya gympaskor, och det fina var att jag hittade ett par på Intersports outlet där (och i och med att det var en outlet så var de ju också aningens billigare). Inre glädje, jadå! Efter det hade jag ont i huvudet och torra läppar (lyckades ju åka ifrån lypsylet) så då ville jag bara hem. Resten av dagen har ägnats åt att lägga upp en plan för exjobbet (vad som ska göras och inte göras) och förbereda mig lite mentalt för morgondagens övning. Japp, det är imorgon som det bär av till Kalmar. 04.47 går bussen utanför min dörr. Det är ju märkligt tidigt, men ska man åka tvärs över landet så ska man. Sedan ber jag till whatever god available att jag hittar rätt när jag ska gå från stationen till djursjukhuset. Känns fett bra att ha karta i mobilen alltså... Hur klarade sig folk utan smartphones!?

Over and Out
/L.

Stranden.

Nyss hemkommen efter en sväng i Laröd med lilla hund. Vi har strosat på stranden. Blev ju fint väder i Helsingborg också tillslut och då finns det ju inget bättre ställe att vara på än stranden. Jag vill ha havet nära alltså. Jag vill bo på ett ställe där man hör fiskmåsar skrika och inte kråkor kraxa. Så det så.

Tentan i fredags kändes sådär. Den var skittråkig att skriva, precis som alla andra tentor. Men förhoppningsvis klarar jag en trea. Är ju ändå sista salstentan så det hade ju varit lagom tjommigt att behöva tenta om. Jaja, men sen kom jag hem till mamma i alla fall. Vi käkade hämtmat och kollade film. Och igår var det lördag... Då kom pappa hem och vi åkte och fixade en ny iPhonedocka till mig. Blir ju så jäkla mycket störningar i den jag har så nu ville jag ha en som är anpassad till ajfånes. Så det blir bra. Sen kuckilurade vi här hemma.

Jag blev ologiskt sur/arg igår också. Det händer inte så ofta, men när det gör det så känns allt bara jobbigt. Blir oftast sån när saker och ting inte riktigt går som jag vill. Typ som när nån som jag vill ska höra av sig säger att han/hon ska höra av sig och sen inte gör det. Då blir jag liksom grinig. Som värsta ungen. Och så blir jag liksom arg på mig själv för att jag bli sån, jag menar, jag är ju ändå en hyfsat vuxen människa? Är det brukligt att tjura då? Nej, kanske inte riktigt. Men så blir det när man har för lite att göra antar jag.

Jaaa... Jag måste sätta upp "ta mc-kort" på min bucketlist också. Min "saker som jag vill göra innan jag dör"-lista. Sen när jag har tagit det där kortet så ska jag skaffa en riktig sporthoj. Och mc-ställ och en cool hjälm. Så kan jag fräsa rundor sen. Typ dagar som denna. Det hade varit riktigt, riktigt häftigt. Och mer då? Har min första intervju imorgon. Så det är väl dags att bli lite nervös nu. Förhoppningsvis går det bra.

Mamma började lyssna på Torsten Flinck på min högtalare nu... Så jag ska nog gå och gräva ner mig i en grop nu.

Over and Out
/L. 

Resfeber.

Det är dagen-innan-tentadag. Eller, i alla fall i några timmar till. Har försökt plugga idag också, såklart, men det går inge vidare. Jag vet inte vad jag kan och inte kan och det känns bara tjockt i huvudet. Lite som att det växer mossa därinne. Kunde åtmistone påbörja årets solbränna under tiden, kunde öppna vardagsrumfönstret och sitta i solskenet med solglajjerna och läsa... En liiiiten färgskiftning tyckte jag att det blev!

Sen klättrar jag väl lite på väggarna här också. Pratar med mig själv och såna grejer. Inte så friskt, jag vet. Man kan ju tycka att jag borde vara trött efter träning och sånt, men närå. Antar att det är resfebern som gör det... Eller våren. Ser ju inte fram emot att sitta i flera timmar och skriva tenta heller. Tycker det är så URBOTA JÄVLA TRÅKIGT. Men det måste göras. Blir ju så mycket roligare sen när man kommer hem till päronen. Och så har jag fått datum och tider för alla fyra intervjuer också. Så det är bara att köra järnet de kommande veckorna.

Jaaa, och mer då? Äe, det vet jag inte, så det får väl bli ett rekordkort inlägg.

Over and Out
/L. 

Gympaskor.

Onsdagkväll och jag har parkerat mig i soffan. Dagen har bestått av "plugg", tvätt och träning. Jag suger på att plugga! Läser en massa, men tänker på något helt annat samtidigt. Typ, min ögon registrerar bokstäverna på pappret, men min hjärna funderar på att jag måste tvätta mina fönster... Och vad för jävla nytta har jag av det på tentan?? Dessutom känns det som att alla andra är så himla flitiga och verkligen kan det här med att tentaplugga. Blöblöblö, jag tycker inte det här är roligt.

Det har varit härligt varmt idag. Kunde skippa vantarna när jag gick till och från skolan (hjälper inte att sitta där heller, ögonen läser och hjärnan funderar på vilka skor jag ska packa med mig till skåne). Är det vår då? Ja, det är det! För är det nån som är frusen om händerna så är det jag. Värmen kändes på spinningen också. Hujedamej vad svett jag blev! Men det är skönt att få rensa ur lite, haha. Insåg när jag skulle cykla hem att jag måste skaffa ett par gympadojs så att man kan hänga inne på själva gymmet lite mer (spinningsalen ligger liksom i typ en annan byggnad). Varför? Det var ju en och annan hyfsat snygg kille som smet in där. Vore ju dumt att inte utnyttja det tänker jag.

Nä, nu började Grey's!

Over and Out
/L.

Gnällfis.

Vad gnällig jag har känt mig idag! Eller, inte hela dagen, men efter föreläsningen så tjurade jag ihop alltså... Blev lite bättre efter träningen, men ja, är fortfarande lite gnällig. Och det kan jag väl få vara, har ju ingen roomie som måste stå ut med det. Som tur är, haha.

Vi hade några timmars föreläsning idag med en kvinna från USA. Hon var sååå duktig, och rolig att lyssna på! Det är så man föreläser! Hon gör allt lättförståeligt och intressant. Satt och önskade att våra lärare hade varit lite mer sådana, vad extra kul allt hade blivit då. Men även om hon var jäkligt intressant så blev jag jättetrött på slutet, sådär som jag kan bli emellanåt. Skandal egentligen.

Pluggade i förmiddags också. Det är nog min grej, känns som att jag kan koncentrera mig liiite bättre då åtminstone. Och då var jag ändå lite off efter att ha drömt att min "hyresvärd" var inne i min lägenhet medan jag sov för att fixa proppskåpet. Det var ju lite märkligt om inte annat. Sedan så väntade jag på att de skulle ringa från Lund, de ville ju ändra tiden för intervjun... men där var ingen som ringde idag inte. Så vi får se hur det går med det, de ville ju i alla fall JÄTTEGÄRNA träffa mig sa de. Har fått en tid till dem i Göteborg också. Resa, resa, resa...

Jaha, och mer då? Störde mig inte på någon på träningen idag, minsann. Ibland gör man framsteg. Sen så kan jag ju fortsätta det där med att berätta grejer om mig själv som kanske inte så många vet om: När jag var liten ÅT jag lypsyl. Japp. Bet av, tuggade, svalde. Innan jag ägnade mig åt själva ätandet så kröp jag dessutom in UNDER en rosa (!) manchesterfåtölj som vi hade i vardagsrummet. Jag visste ju att det var mer än knäppt att käka sånt där, så jag ville ju gärna gömma mig först. Sen var det ju inte något jag gjorde dagligen heller, förmodligen får antalet gånger plats på handens fem fingrar. Och så handlade det om ungefär en tugga per gång, så det var ju inga kvantiteter jag satte i mig. Men ändå? Ja, ångrar säkert att jag skrev det här imorgon, men ibland får man bjuda på sig själv. Haha.

Over and Out
/L. 

Söndag.

Så lider denna söndag mot sitt slut. Den har innehållit några timmars plugg på skolan och lite träning. Är skönt att sitta i biblioteket på helgerna alltså. Synd bara att detta var sista helgen innan tentan, haha. Tycker att de anestesiböcker jag har hemma är lite tunna när det gäller specialgrejer, så jag försöker fylla ut det lite med att kolla igenom böckerna i skolan. Borde kolla upp det här med vätsketerapi också. Och lågflöden... Det känns lite spretigt för tillfället, känns inte riktigt som att jag har någon koll. Precis som vanligt inför en tenta då alltså.

Ja, sen så har det ju inte hänt så mycket mer... Trodde att jag hade fått mitt medmera-kort i fredags, för det kom ett kuvert från Coop. Men icke. Där låg en massa info om Coop och välkommen och vill du skaffa fler kort till samma hushåll och vill du kunna betala med ditt kort och blablabla. Nej, det vill jag inte. Jag vill ha mitt kort! Varför fanns inte det med i kuvertet? Har Coop tabbat sig? (spännande, spännande... snark).

Så för att fylla ut det här i stort sett meningslösa inlägget så kan jag ju berätta något om mig själv som så många kanske inte vet om: Jag ÄLSKAR att äta med endast en gaffel (eller en sked, jag äter inte soppa med gaffel, faktiskt). Japp, kan jag skita i kniven så gör jag det. Och ja, det innebär också att om jag kan dela maten med en enbart gaffeln så gör jag det (och om jag inte kan, så försöker jag ändå). Varför? Det är så väldans skönt att kunna ha vänsterhanden hängandes. Brukar klämma fast den mellan låren så har den det varmt och skönt. Är ju i stort sett handikappad i den ändå så. Pointlessinformationohyes.

Over and Out
/L.

Pussel.

Det är lördag och det är ruggigt väder. Sådär kyligt och småduggigt. Brrr! Och jag försöker pussla ihop alla mina intervjuer. Det blir nog bra i slutänden. Intensivt, men bra. Om inte annat så blir det ju väldigt mycket intervjuträning. Kan behövas, för jag har inte gått på en enda arbetsintervju sen jag född blev. Det har liksom inte behövts.

Jaja, har varit på skolan några timmar och läst lite anestesi. Det är en del som ska in i huvudet innan tentan på fredag. Förhoppningsvis går det vägen, så man kan åka till skåne i lugn och ro sen. Längtar hem till mamma och pappa, hade behövt ett föräldrasnack med dem. Om framtiden och så. Få höra deras åsikter och synpunkter. Hade behövt en fredagsmiddag hemma helt enkelt (vi brukar få såna saker avklarade på fredagkvällar).

Och på tal om något helt annat så verkar det som att det börjar bli något av en vana att jag irriterar mig på folk på spinningen nuförtiden. I torsdags var det en tjej som trampade 30 sek och sen slutade trampa i 30 sek (typ, jag satt INTE och räknade sekunderna, hade faktiskt fullt upp med att trampa själv) för att det blev jobbigt. Sänk motståndet och fortsätt trampa? Jävlaranamma, hallåååå? Och igår var det tjejen bredvid mig som tyckte det var varmt och skulle envisas med att svalka sig själv genom att flaxa med sin jävla handduk. Man sitter rätt nära varandra och hon höll på och flaxa till mig flera gånger. Man ska bli varm? Man ska svettas? Så sluta flaxa med handduken! Ja, jag vet, man ska inte bry sig om sånt. Men jag gör det. Framförallt om det är en lite halvtråkig låt och man börjar tänka på annat. Nästa gång får jag väl försöka stirra ner och fokusera på min egen träning. Oo-rah.

Over and Out
/L.

Anestesi.

Jarå, den här dagen har gått i anestesins tecken. Vi har sövt häst. Och så dödade vi den. Och återupplivade den. Och dödade den igen, för alltid. Det var ett antal intensiva timmar där man försökte hänga med både här och där. Vilket inte gick så bra, haha. Vi var många, och det hände grejer överallt, hela tiden. Men vi var duktiga tycker jag. I allmänhet gick det riktigt smidigt, förutom när hästapållen vaknade... Jepp. Det tog typ 30 sek från det att jag märkte att den hade blinkis till det att den fullständigt TRAVADE med frambenen. 15 sek till och den hade travat av bordet alltså. Gick så jäkla snabbt! Som tur var så var lärarna och andra klasskompisar med i matchen och fick i den lite nattinattimedicin snabbt som sören. Så den stannade kvar på bordet, thank god.

Jag la en artärkanyl också. Jag och kanyler är ju inte direkt bästa vänner och artärkanyler är kända för att vara lite trixigare. Förutom det skulle jag desutom försticka och sy fast själva kanylen. En massa saker jag aldrig gjort innan alltså. Och så gick det bara sååå bra! Allt bara gick liksom, på första försöket! Lite chockad blev jag, och så klart glad. Det var en riktig liten egokick. Jaja, kan man ju tycka, det var ju bara en kanyl? Jo visst, men det betydde mycket för mig. En sån lite grej betyder mycket för mig.

Ja, och så vill de på djurklinikerna.se träffa mig. Vilket innebär att jag eventuellt har en intervju i Göteborg as well. Så i nuläget är det fyra intervjuer: Kalmar, Ale, Lund och Göteborg. Plus att de "behöver mig" i Helsingborg. Jag ska nog lugna mig med att skicka ut ansökningar nu, haha.

Over and Out
/L.

Vår.

Nu tycker jag nog att våren har kommit för att stanna. Så jag hade tänkt försöka plocka med mig vinterjackor och sånt ner till Helsingborg nästa vecka. Det borde man ju kunna göra. Eller?

Idag fick jag veta att jag har missat en föreläsning som vi hade i förra veckan. Vadfan hände där liksom? Hade FULLSTÄNDIGT missat det, så jag var typ hemma och städade istället. Shit my god, snacka om ofrivillig skolk. Menmen, det löser sig nog förhoppningsvis ändå. Vi har ju förberett morgondagens övning idag. Jag hoppas att det går bra att söva lilla hästen. Men vi är många där som kan hjälpas åt och alla är duktiga, så det ska nog lösa sig.

Ja, och så ringde de från Lund idag! De är också intresserade av att träffa mig. Superkul, verkligen. Så jag har bokat in ett möte hos dem också, vilket innebär att jag ska spana in Lund och Kalmar på en och samma vecka. Kanske det blir Ale också, men där är inget bestämt än. Herregud alltså, vilket farande. Men det är ju egentligen bara kul, spännande och lite nervöst. Och jag har nog aldrig ringt till mina föräldrar så ofta som jag har gjort den här veckan. Men behöver man lite vägledning så behöver man. Det har ju blivit lite krångligt i och med att hon på häst i hbg hörde av sig och undrade från vilket datum jag kunde vara tillgänglig. Whaaaat?! Jag visste inte ens att jag skulle jobba där? Ja, fick ju höra av mig och säga som det är: jag har kontakt med andra som erbjuder mer fasta tjänster och att det lockar mer än typ 4 veckors sommajobb. Får se vart det leder någonstans. Men det är rätt skönt att det händer grejer åtminstone, det är jag väldigt glad för.

Så glad att jag inte riktigt kan koncentrera mig på allt som händer i skolan. Glädjen kommer dock väl till pass på träningen. Idag körde jag ett riktigt gott pass, svettades till och med på armarna (haha, ja, jag tycker det är häftigt när jag svettas, men det beror nog på att jag har varit/är rätt mycket av en soffpotatis). Skönt!

Over and Out
/L.

Lyckorus.

Den här måndagen blev en ovanligt fin måndag för att vara en måndag. Det lönade sig helt klart att skicka ut lite ansökningar, inom mindre än 24 timmar blev jag kallad till två arbetsintervjuer! Riktigt skoj alltså! Helt klart ett steg i rätt riktning, och det känns så jävla skönt. Känns som att det finns hopp för mig också. Dessutom känns det ytterst trevligt att ha fått komma i kontakt med arbetsgivare som är genuint intresserade. Woopwoop!

Så i ett lyckorus skuttade jag iväg till spinningen och körde ett finfint pass med döfräscha ben. Sedan gick jag igenom duschen och åt lite spagetti och köttfärssås. Alltså, min köttfärsås... Jag FASCINERAS av hur god den är varje gång jag äter den (egen cookingshow på tv, jadå?) Det har varit så jädrans skönt väder idag också. Varmt och gott och strålande solsken. Så det störde inte mig direkt att behöva ta mig till KTC två gånger idag. Min lilla seminariegrupp var där åtta imorse. Planen var att vi skulle fixa undan de där praktiska proven innan det fylldes på med folk... Det gick sådär. Rummet med ventilatorn var låst och öppnades inte förrän en timme senare och då blev det kö. Jaja, vi fick sammanställt seminarieuppgiften och så småningom fick vi gjort det andra också. Ventilatortjofräsen fattade jag nada av. Men ja, upplägget på hela grejen sög, så lärarna bör ju inte förvänta sig blixtar och dunder direkt. Sedan hjälpte jag en klasskompis med hennes exjobb, så det var därför jag var där en andra gång.

Utöver det så har jag nog blivit nässpraysberoende igen... Blir stopp i näsan hela tiden och det stör mig som satan. Är det nåt jag inte klarar av så är det att inte kunna andas genom näsan.

Over and Out
/L.

Update.

Så har det gått en helg till. Bara sådär svosch liksom. Och jag vet inte riktigt vad jag har hittat på... Tvättat och tagit en långpromenad. Pluggat lite. Tittade på melodifestivalen också, minsann. Nästan hela också till och med. Tycker det är lite segt faktiskt och så gillar jag inte livemusik på tv. Men ja, det var ju en bra låt som gick vidare, way mycket bättre än han Flinck i alla fall.

Nu ikväll har jag skickat iväg lite jobbansökningar. De i Helsingborg är ju inte direkt taggade på att anställa en, så nu ser jag mig om efter andra möjligheter. Det känns nervöst, men jag måste ju. Har inte pluggat i tre år för att flytta hem till mamma och pappa och gömma mig där. Dessutom blir det ångest av att inte veta vad som händer efter examen och det hade varit sååå skönt att slippa det. Så nu har jag tagit ett steg i rätt riktning åtminstone.

Snackade med mamma innan också, hon har hängt på Ullared med några jobbekompisar i helgen. Lät som att de hade haft det riktigt myspys och hon var jättenöjd. Jag längtar hem litegrann. Men jag har ju en del att fixa färdigt här innan jag kan bege mig söderut. Den som väntar på något gott...

Over and Out
/L.

Mycket.

Wäh, det är mycket nu! Den här anestesiologikursen är intensiv. Det dyker upp nya moment som ska göras hela tiden, som svampar ur marken liksom. Känns som att fröken kursansvarig kunde ha förberett en lite mer på vad kursen skulle innebära på introduktionen. Men icke. Antar att hon också har mycket nu?

Nästa vecka ska vi söva ihjäl hästar. Låter så himla makabert och det kommer bli tufft. Det är hästar som ska avlivas och vi ska ta tillfället i akt att träna på sövning och återupplivning och lite allt möjligt (ja, vi ska "ta död" på hästen för att sedan återuppliva den, sa ju att det var makabert). Så nu är det fullt upp med att förbereda det och ett seminarie och sen kommer en tenta på det... Exjobbet? Och övriga livet? Jadu, jag undrar samma sak. Men på ett sätt är det skönt att ha grejer att göra, för då går tiden undan och tentan blir gjord och jag kan åka till skåne.

Igår spenderade jag satans mycket pengar på nya träningskläder... Känns ju lite sådär, men det är grejer jag behöver liksom. Så det blev två par träningsbyxor och två sportbh:ar. Har behövt nya bh:ar ett bra tag, men det var först igår jag tog tag i det. Hittade en Röhnischmodell som liknar den jag redan har och den kostade inte så mycket som de andra jag har kollat på. Vill ha Röhnisch för de har hållit så bra. Så förhoppningsvis har jag spenderat pengar på kvalité. Dessutom kommer de användas på jobbet i framtiden, aldrig att jag springer runt där i vanlig bh!

Anyways, nu ska jag göra nåt annat. Om någon timme är det Grey's premiär! Med dubbelavsnitt!

Over and Out
/L.

Pyjamas.

Idag är det pyjamasmys! Var trött som fasen i morse är jag tvingades vakna från min FANTASTISKA sömn och det har hållt i sig hela dagen. Vi hade en rätt galen föreläsning på förmiddagen och lite praktisk genomgång på eftermiddagen. Det var inte mycket jag fattade alltså. Visst, Görel är lite av en anestesiguru, men idag kunde jag inte låta bli att undra hur pedagogisk hon egentligen är... För såhär i efterhand undrar jag egentligen vad det var hon snackade om. Så ja, det var svårt att hänga med och inte blev det bättre av att jag var trött heller.

Efter skolan så dröjde det några timmar innan det var dags för träning. Allra helst ville jag krypa ner under täcket i sängen och inte vakna förrän imorron bitti. Men det gjorde jag inte. Istället tog jag mig igenom ett pulspass! Woho! Benen kändes fräscha alltså, men det beror nog på att jag inte har kört något pass på över en vecka. Men sen mesar jag alltså... Tar inte ut mig så mycket som jag borde tror jag, för jag känner mig oförskämt pigg när passet är slut. Lite skärpning på det! Nu har jag äntligen fått mig en varm dusch och fått på mig pyjamasen. Det är mysigt det! Och det är lite sånt man får unna sig på en måndag.

Igår stack jag iväg till Julahuset för att hitta inneskor till KTC. Tog cykeln dit för att det skulle gå lite snabbare, brukar gå annars. Sen när jag kommer ut så har cykeln trillat och kedjan har hoppat. Vafan liksom? Jag älskar min cykel, men den här vintern har den varit lite svårflörtad alltså. Först var det tjall med stänkskärmen som sprack och fastnade och allt vad det var, och nu hoppade kedjan för att cykeln TRILLADE. Jaja, fick hem skrället och kunde pilla tillbaka den. Egentligen är den nog för lång. Men det gör det ju lättare att få tillbaka den när den hoppat, haha. Och jag kan inte låta bli att undra över hur lite folk det är i rörelse i Skara emellanåt. Det kan liksom kännas som att man har hamnat mitt i I Am Legend. Det är skönt. Lite läskigt, men skönt. Mer än så orkar jag inte säga idag.

Over and Out
/L.

Solsken.

Dagen har bestått av solsken. igen. Och det är toppen för humöret! Men jag har varit trött och seg idag, och egentligen inte fått något gjort. Framförallt inte skolarbete. Så nu skäms jag. Det är nog inte tänkt att jag ska vara uppe till mitt i natten och titta på Burlesque helt enkelt. För hade jag satt mig med plugg nu så hade jag, just det, somnat.

Så morgondagen består av en del projekt. Bland annat ska jag, förutom att studera, undersöka om man kan skriva ut från sin egen dator i skolan... Jag tycker ju att det borde gå, men det innebär liksom att jag måste få datorn att via luften (eller trådlöst kanske man vill kalla det) hitta skrivaren och kommunicera med den. Men det är ju sånt pyssel som jag gillar litegrann. Sen så måste jag hitta inneskor till övningarna på KTC. Fattar inte vart jag har gjort av de jag redan hade! De är liksom long gone.

Började i alla fall dagen med en rask promenad så man kickade igång svettningen lite. Jätteskönt. Men mina fötter gillar inte dojsen, de både trycker och ger skav lite här och där. Hade egentligen behövt nya, precis som att jag hade behövt lite nya träningskläder och sportbh:ar. Jaja, får väl se när det ges utrymme till det i budgeten, hah! Sedan körde jag någon sorts halvstädning av hemmet (fråga inte vad det innebär) och sedan stack jag bort till COOP och skaffade medmera-kort och toapapper, typ. Det märks att det här har varit en dag utan någon särskild gameplan. Sådana dagar blir alltid lite hattiga till skillnad från de dagar som jag planerar i stort sett enligt tidsschema. Men, nu väntar Narniafilm och dejt med min filt.

Förresten, köttfärsåsen igår blev SÅ BRA. Det går tydligen att göra den i minimala kök också.

Förresten en gång till, jag tror min kropp har vårkänslor. Jag tappar hår som en crazy person och hade jättejättegärna hittat någon som jag kan bli kär i (jag vet att det har varit tjatmoment ett bra tag, men nu är det liksom intensivt och mer på allvar!). Hormonerna fuckar med mig.

Over and Out
/L.  

Lovely.

Så. Härligt. Väder. Hade jag varit i Helsingborg så hade jag nog packat in mig och hunden på en buss och åkt ner till vattnet. Det tar typ en kvart från det att man lämnar huset till det att man står vid havet. Ner för backen bara. Och det är lyx, egentligen. Jag har inte insett det förrän jag har flyttade hit, till en stad mitt i landet. Usch, jag behöver havet alltså. Sjöar och sånt är inte samma sak, och dessutom är det närmre till övriga världen från Helsingborg. Säger ju bara tjoff och så befinner man sig i Tyskland om man vill.

I övrigt så är det fredag. Det är mysigt. Tog en promenix för en stund sen, det har jag inte gjort på evigheter. Eller pw heter det kanske, om man ska vara lite posh? Och nu laddar jag för some serious cooking. Oh yes. Igår köpte jag ett rivjärn, så nu ska här svängas ihop lite köttfärssås. Haha, och nej, jag river inte köttet själv om det nu var någon som trodde det. Nä, det är morötterna som rivs, inget annat.

Det är Mars nu också. Herre min je, vart tar tiden vägen? Det jag önskar mig allra helst just nu (förutom en marshmallowsoffa, en tv-bänk, en platt-tv och en lägenhet att stoppa allt i) är ett jobb. Få tummarna ur och anställ mig liksom? Please? Ja, och så vill jag ju ha en basenjipuppy. Men det lär nog dröja några år till innan det blir verklighet... Såvida inte mamma och pappa skaffar en, för då kan jag ju hänga hos dem och sno åt mig lite gos. Jag undrar hur de har det nu, när de är ensamma i huset för första gången på typ 19 år. Mamma saknar Jonna en aning, det vet jag. Hon tycker det är tråkigt att syrran inte hör av sig. "Hon vill väl inte prata med sin tjatiga mamma" säger hon och rycker deppigt på axlarna. Och jag har inte pratat med Jonna på tre veckor snart. Så jag har inte en susning om hur hästarna eller hon har det. Visst, jag kan ringa henne, men jag VET att hon kommer vara snäsig och jag är inte intresserad av det. Hon hade varit duktigt tyken mot päronen när de hade pratat med henne sist. Inte för att jag vet vad hon får ut av det men ja... För i min värld så är familjen något man ska vara rädd om helt enkelt (med risk för att låta som en såndär italiensk hemmafru).

Over and Out
/L.

Himma.

Ja, då var man hemma i lilla lägenheten igen. Och nu kommer jag stanna här i några veckor, för nu ska det bli riktig skola minsann. Med föreläsningar och salstenta och sånt där. Dessutom har jag en hel drös med andra viktiga saker att fokusera på. Typ a-kassa och skaffa jobb och ansöka om legitimation och så vidare. Shit alltså, det är dags att växa upp nu... Var sitter bromsen?

Fast, på ett sätt vill jag ju inte bromsa. En del av mig vill köra full fart framåt. Igår var jag och mamma på Väla och av någon anledning så hamnade jag i en soffa inne i en inredningsaffär. Jag satt där och väntade på mamma som yrade rundor lite när jag insåg att jag ville köpa soffjävlen och stoppa in den i min egen lägenhet. Den var som en mjuk, fluffig marshmallow som bara omslöt en med kärlek. Synd bara att det var en dyr marshmallow... Och att jag inte har den där lägenheten att stoppa in den i. Meeeen, man kan ju ändå drömma? Sedan begav vi oss till Jysk. Där hittade jag en jättesöt liten tv-bänk som jag också hade velat ta med mig hem. Den hade ju passat så bra till soffan. Dessutom hade den varit alldeles lagom till en liten platt-tv... Och vill man ha allt det där så får man ju bli vuxen och skaffa ett jobb och allt det där. Så ja, det får helt enkelt bli full fart framåt.

Det var mysigt att vara hemma. Fick pysslat lite med hunden, vilket innebar att jag badade henne. För att inte gilla att bli badad så är hon faktiskt himla duktig. Hon står bara helt still och ser bedrövad ut den lilla sötnöten. Hon fick sig en omgång av klorhexidinschampoo för hon har något konstigt i huden. En massa svarta prickar (som ser ut som smuts men som inte är det) på områden med mindre eller ingen päls alls. Det är inget som irriterar henne, det irriterar snarare mig. Så vi får väl se om några omgångar med schampoot får det att försvinna.

Jag saknar att ha en pojke i mitt liv också. Som kan krama en ibland och pussa en på axeln när man skedar... Idag på tåget hem så satt det en snubbe bakom mig som luktade herrparfym. Det är MUMS för näsan alltså! Hade inte suttit fel med en lång, ståtlig kille som man kan sniffa på lite nu och då.

Over and Out
/L.

Sällskapssjukan.

Om man har den, vilka symptom uppvisar man då? Jag skulle gissa på att allt det jag har gjort ikväll är typiska symptom... Det vill säga: Tittat på en romantiskt komedi som jag redan sett (vilket gjorde den lite tråkig även om det är en väldigt söt film och jag vill ha en sån pojkvän som Ashton Kutcher spelar) samtidigt som jag pratat med mig själv och kollat fejjan i mobilen ca. var 10 min bara för att konstatera att det inte har hänt något världsomvälvande (nä? CHOCKER!). Efter att ha gjort det tills min rygg och nacke började klaga så smått över den obekväma ställning som jag befann mig i så sket jag tillslut i det. Släckte tvn och började dansa för mig själv i sovrummet. Nej? Du skojar? Nej. Det gör jag inte.

Ja, och nu ligger jag här. I min säng. Med datan på magen. Planen är att jag ska se en film till innan jag somnar. Är ju gärna lite halvtrött när jag ska ut och resa, vilket jag ska imorgon (heja Skåne!). Planen är också att jag ska gå ut imorgon kväll, men min magkänsla säger mig att det kanske inte blir så. Hänger en hel del på mitt tilltänkta sällskap alltså, som jag inte riktigt litar på... Vi får se hur det går, jag håller tummarna i alla fall. Och om det råkar vara så att någon läser det här och känner att "ja, men jag kan gå ut med henne oavsett" så känner jag "ja, varsågod och hör av dig!". Jag är nog rätt trevlig att gå ut med. Gör det mest för att få sminka mig ordentligt och dansa av mig lite, träffa lite folk... så jag är ingen såndär som hamnar aspackad på en parkbänk. För jag dansar inte så bra när jag är lite lurig helt enkelt. Så vet ni det.

Nej, nu ska jag sluta innan det blir alldeles för jävla pinsamt (haha, ja, precis som att det inte redan är det?).

Over and Out
/L. 

Valpattack.

Idag sprang jag på en basenjipuppy! Och jag kunde inte hålla mig ifrån den! Haha, jag mumlade ett "ursäkta" till kvinnan som rastade den lilla krabaten och sen bara jag dök på den. Så. Jävla. Söt. Den skulle pussas och tugga lite på mig. Kanske det var lite valptänder som kliade. Äsch, jag blev så glad i hjärtat alltså, har ju inte sett en sån liten en sedan Ticksi var bebis. Det sjuka var jag också att jag bara kände i hela kroppen att "ja, vi måste ha en till! jag vill ha en till!". Men då är det ju det här med Tickan. Innan man har hunnit få tag i en valpis så har hon hunnit bli nio. Hur kul tycker hon det är att ha en pjodd i huset då liksom?

I helgen så var ju jag och mamma iväg och träffade en basenjihane på 6år och hans matte. Hon är lika gammal som mig och vill ha honom omplacerad av diverse anledningar. Vi tog en promenad i skogen och allt gick jättebra. Tickan är ju inte döförtjust i andra hundar, men vi började gå direkt och jag höll henne ifrån honom och efter ett tag blev hon allt lite nyfiken! Han i sin tur var väldigt artig och lät henne nosa på honom närhelst hon kände för det. Och det föll lilla damen i smaken, hon vill ju ha det på sitt sätt. Allt funkade, men sedan pratade jag och mamma om hur det skulle vara ifall han flyttade in. Man hade förmodligen inte kunnat slappna av, för Tickan är väldigt vaktig. Visst, hon varnar i god tid så man kan gå in och bryta henne, men det skulle bli jobbigt att hela tiden behöva hålla koll på vart båda hundarna befinner sig. Sedan så hade det ju kunnat lösa sig med tiden, men om det inte hade gjort det? Tänk om man hade låtit honom flytta in och sedan insett efter någon månad eller två att det inte fungerar? Nej, det hade inte känts bra alltså. Framförallt eftersom han har flyttat runt väldigt mycket ihop med sin matte och aldrig riktigt haft en fast punkt i livet.

I övrigt är det skitväder (typ storm!) och exjobbet segar sig som fan. Och NeNe (en utav housewifearna i Atlanta) borde undersöka det här med bh:ar. Eller skippa de där djupa urringningarna.

Over and Out
/L.

Träningsgnu.

Jao, bloggandet går ju sådär... Jag hittar alltid på något bättre att göra. Typ. Var i Skåne hela förra veckan och då är det ju för det mesta roligare att prata med mamma eller pappa (eller hunden för den delen) än att skriva här. Egentligen kunde jag stannat där till mitten på nästa vecka eftersom vi har eget arbete fram tills dess, men alltså... exjobbandet gick ju inte toppen direkt. Så igår åkte jag tillbaka till Skara för att få lite gjort. Höhö, och det går ju lagom bra när man har en koncentrationsstörning deluxe. För ja, jag har det. Det bestämde jag idag. Men jag får väl gneta vidare, har ju inte direkt något val.

Fast sen kan jag ju inte hålla mig borta, så på lördag åker jag ner igen. Jävla farande alltså. Egentligen kan man väl tycka att jag borde åka till Grebo och hälsa på hästarna. Jag vill det, jag saknar stallet och allt det där... Men samtidigt så vill jag inte. Jag vill inte försätta mig själv i den situationen, för jag vet att de har läst det jag skrev för ett tag sen, om att jag inte passar in. Och jag har inte hört någonting från dem, mer än att Jonna var sur över det när hon pratade med mamma. Sen så har jag inte pratat med Jonna heller sen jag åkte därifrån. Det känns så tråkigt alltihop. Jag skrev bara vad jag känner och jag hade så gärna velat att det skulle funka mellan oss alla fyra, för de är ju bra människor allihopa. Det är bara så jäkla trist att jag inte ingår i den gruppen. Så hade jag åkt dit så hade jag trängt mig på, vetat om att jag hade trängt mig på och mest velat gömma mig i stallet. Och det funkar ju inte. So I'm backin' away helt enkelt. Om det är den bästa lösningen? Jag vet inte. Jag vet faktiskt inte.

Jahaja. Har tränat en sväng nu ikväll. Köttade som en gnu! Det är en go känsla alltså, när det kommer en bra låt på det där spinningpasset och man får rysningar. Japp, jag blir liksom kall inombords och så pressar man sig själv lite mer. Haha, hade jag haft kille så hade han fått ligga efter ett sånt pass (nä, skrev jag det på riktigt!?), för man känner sig allt lite sexig, trots svett och allt.

Over and Out
/L.

Weekend.

Alltså, det är redan fredag. Var har denna veckan tagit vägen? Jag vet inte... Och jag vet inte om jag vill åka hem heller. Jag tycker om att gömma mig från världen här liksom. Men det kan man ju inte gärna göra resten av sitt liv, det funkar inte så.

Aw, mamma kom precis innanför dörren med lilla hund. De saltar nåt sjukt här nere, så hon får ju grymt ont i tassarna. Så jag fick springa till undsättning. Det innebär att man tar hunden i famnen och sedan stoppar henne i köksvasken och sköljer av tassarna. Hon tyckte det var rätt skönt alltså. Och nej, det är inte särskilt hygieniskt att stoppa hunden däri, men det är smidigast så när hon har det jobbigt med tassarna helt enkelt. Sen blev de alla fyra insmorda med lite tassalva, så hon fick lite spabehandling såhär på förmiddagen.

Igårkväll saknade jag Barre. Jättemycket. Jag vill burra in näsan i pälsen på hans hals och bara... sniffa på honom. Jag tycker han luktar häst på riktigt, låter jättekonstigt jag vet, men jag tycker det. Och så blir jag chockad över hur söt han är varje gång jag ser honom. Längtar tills han kommer hem helt enkelt.

Nä, och något vettigare än såhär har jag inte att säga helt enkelt.

Over and Out
/L.

Helsingborg.

Ja, då ligger man i sängen hemma i Skåne. Njuter som bara den av att vara ensam unge i huset alltså. Eller ja, jag får ju dela päronens uppmärksamhet med hunden, men det överlever jag nog.

I helgen flyttade ju syrran och hästarna till kusinerna. Så jag åkte dit i lördags, mest bara för och få se hur de bor (hade ju inte sett nya stället innan) och hur hästarna kommer bo några veckor framöver. På söndagen åkte jag hem med pappa. Och det var helt lagom faktiskt. För om man räknar bort att jag saknar mitt lilla Barr och inte vill annat än att ta hand om honom så platsar jag inte där. Jag vet inte, men jag har alltid känt mig väldigt mycket utanför när vi har varit alla kusinerna ihop med hästarna. Det har aldrig känts som att jag riktigt räknats, inte ens när vi var yngre. Sen om det beror på att jag inte rider eller för att de tycker att jag är en besserwisser eller whatever det vet jag inte. Och det känns sorgligt och jobbigt. För jag kan ju också häst? Jag menar, även fast jag inte rider så kan jag ändå en hel del. Jag vet att jag kan det, jag utbildar ju mig för att kunna ta hand om hästar. En del av mig bara väntar på att få bevisa det för de andra, medan den andra bara vill därifrån. Just nu känns det bara lättast att hålla sig undan, även fast det innebär att jag får vara utan Barre. För jag orkar inte bråka. Jag orkar liksom inte behöva förklara mig varje gång jag vill ta hand om min häst på ett visst sätt.

Ja, och så kan det vara. Det är inte så att jag missunnar Jonna att vara där hon är, snarare tvärtom. Jag tycker det är bra för henne. Det är bara det där andra som känns... trist. Men hursom, borde försöka sova nu. Det är ju en ny dag imorgon.

Over and Out
/L.

Låtlista.

Ohyes, jag har kapat syrrans Spotify Premium och svängt ihop en låtlista som jag tänkte att hon och pappsen kunde roa sig med när de kör upp med hästarna till Linköping imorgon. Kommer ju ändå ta ett tag... Bara 90 km/h med släp! Fast jag undrar hur väl musiken tas emot av han den där pappan? Jao, rätt bra tror jag. Där ligger Dante-låten som han gillar och några andra som han nog kan digga rätt bra. Men man kanske ska slänga in lite Toto för att vara på den säkra sidan, haha. Har dansat runt rätt bra i sovrummet till deras Hold the line de senaste dagarna. Lite bra är den allt, trots att det är sånt som pappor lyssnar på. Och får jag säga det själv, så är jag en JÄVLIGT bra dj alltså (in my head lalalala...).

Men låtlistor är inte allt jag har gjort hela dagen. Nej, jag började med en tripp till frisören och fick lilla kalufsen fixad. Längtar tills imorgon bitti så jag får styla det själv så jag ser hur det egentligen ser ut. För nu gjorde hon någon lustig styling med enstaka lockar och sånt... Och så fixar de aldrig luggen, den får bara hänga där (och min lugg är inte sån att den klarar av att bara "hänga där"). Men färgen och klippningen blev skitbra. Sen gick jag till skolan och skickade in min vårdhygienhemtenta. Hehe, nu ber jag till allt och alla om att den klarar sig. Skrev ut min arbetsplan också för typ sjuttioelfte gången och lämnade in den till min handledare. Ville inte gå och dra på den längre. Efter det blev det hemmafix (strykning, dammsugning... ja, sånt) innan träningen. Men jag vet inte... både igår och idag kändes benen lite dassiga. Till skillnad från i tisdags när jag körde ett styrkepass (på spinningen) och kände mig värsta biff. Jaja, det funkade i alla fall. Svettades som en gnu åtminstone.

Ja, och nu sitter jag här. Borde packa eftersom jag ska till Linköping imorgon (woopwoop!), men nej. Tar det innan sängen, as usual.

Over and Out.
/L.

Onsdag.

Det är bara onsdag idag. Och det känns segt. Riktigt sirapssegt. Har suttit med hemtenta heeeela dagen, mest för att det inte gick så väldans fort att skriva. Det är så urbota tråkigt med tentor alltså, helt sanslöst. Just den här tentan känns knepig också, men jag vet inte riktigt varför.

I förmiddags ringde jag stordjur i Helsingborg också. Ja, vad ska man säga? Här har man pluggat i tre år för att bli djursjukskötare och så kanske de anställer en veterinärstudent istället. Varför? Det tar ett tag innan vi får ut våra legitimationer eftersom Jordruksverket måste få in och kolla igenom betygen innan. Och de behöver mig tydligen så fort sommaren börjar (vilket jag nästan kan förstå, kommer ihåg hur det var förra våren när jag praktiserade där) och tycker att det är rätt viktigt att man kan medicinera. Utan legitimationen så kanske jag inte får det, till skillnad från en veterinärstudent som har läst tre år. Så ja, det känns väl sådär... Jag menar, vi kan ju inte sno veterinärernas jobb, så varför ska de kunna sno våra? Men jag har mailat Jordbruksverket för att kolla hur det ligger till. Sen så känns det ju konstigt att vi egentligen inte får göra någonting under vår utbildning för att kunna öva, medan veterinärerna får det. Egentligen, i en rättvis värld, så borde väl djursjukskötare få medicinera s.c och i.m efter att man har läst farmakologin precis som veterinärerna får? Men nej, så fungerar det inte för tillfället.

Blöö, jag vill att det ska bli helg! Eller åtminstone fredag... Men ju mer man önskar att tiden ska gå snabbare desto långsammare går den. Det borde man ju ha lärt sig vid det här laget.

Over and Out
/L. 

Ventilera.

Jaaa... Veckan började skit. Sov som en skata natten till i måndags och vaknade helt depp. Fy alltså, ingen hit. Hade ingen skola på förmiddagen heller, så jag satt bara här och grubblade på grejer (som är way för invecklade för att ta upp här, så jag skiter helt enkelt i det). Men det har blivit bättre nu, började lyssna på massa bra attitydmusik och vips kom humöret tillbaka. Har tränat nu ikväll också så det känns bra. I'm bouncin' back! Här är feelgoodlåten för tillfället:

Norlie & KKV - Tröjan du hatar

Förutom det här med svackan så har jag funderat på det här med tv-reklam... Ursäkta, MEN VAD ÄR DET MED REKLAMARNA I DET HÄR LANDET? Ta till exempel den där Lotto-reklamen med gubben som har byggt en fakking tunnelbanestation i Thailand. Vad fan hände där!? Varför göra en reklam där de fullständigt exploaterar ett fint stackars land?? Jag fattar inte! Så står han och håller på och hugga ner en palm... Låt palmen vara gubbjävel, den växer där och ska få fortsätta göra det! När han står framför den där gräsliga stationen och säger "här låg det en restaurang innan, men det är en viadukt nu" så får jag ett aneurysm i hjärnan. Det aneurysmet brister sedan när den här jubelidioten ska få två halvt eländiga thailändare att säga "visa färdbevis tack" på rätt sätt. Vad i helv...!? Äe, en sån jävla korkad reklam, så man blir ju upprörd bara man ska skriva om det. Ta alla dina jävla pengar skruttgubbe och åk hem till det riktiga Farsta som du kom ifrån och LÅT THAILAND VARA!! (och det här är bara en av alla reklamer som upsets me, så ni som jobbar med reklam: Skärp er!?)

Upprörd? Jag? Nejdå. Inte så länge jag inte tänker på tv-reklamer.

Over and Out
/L.

Vilsen.

Idag känner jag mig vilsen i världen. Det är lite en sån där dag där man undrar om någon gillar en. Om man duger till nåt. Vart man hör hemma nånstans. Ja, lite sådär. Och eftersom jag är en orolig typ och gärna gillar att både över- och underanalysera saker och ting så snurrar tankarna rätt bra emellanåt. Det är väl inte så roligt alla gånger, men det är väl bara till att fejsa att det är så jag funkar.

Jag försökte lösa det med en tripp till skolan för att göra lite exjobb. Det gick sådär, för samtidigt lyssnade jag på Digilistan... Två timmar med sjukt bra musik (som fick mig att le och det kändes skönt). Så fokus låg typ på noll. Jag sket alltså i det efter ett tag och gick hem. Fixade med mitt "lilla" tvättlass och nu sitter jag här framför tv:n och klurar på saker och ting. Jag längtar hem till mamma och pappa. Jag längtar efter hästarna också. Så det blir ju lite lustigt nu när de liksom kommer befinna sig på två olika ställen i Sverige. Innan åkte man ju hem och så hade man alla samlade på ett och samma ställe. Men det kommer bli bra. Jag vet att hästarna och Jonna kommer få det toppen hos kusinerna. Och de gånger jag åker till mams och paps så blir jag ju ensam unge i huset (vuxen? jag?) och det behöver ju inte vara fel alla gånger? Det bara känns splittrat just nu. Jag känner mig splittrad. Av många olika anledningar.

Over and Out
/L.

Fredag.

Ja, då har man landat hemma i lägenheten dårå. Det var ett fräscht djursjukhus vi var på, och de hade en hel del bra tänk... Men jag fick ju nästan lite kramp på allt utsläppt, långt hår jag såg överallt. Haha, så är man där för att se lite vårdhygien i pratiken, så sätter de inte upp sitt långa hår. Det är ju basic liksom? Deras isolering låg ju åt tjottahejti också, långt bort nere i källaren kändes det som. Kan ju vara bra med tanke på smittor, men övervakningen då? Samma våning som personalhundarna dessutom. Jippi!

Så nu sitter jag och väntar på lite träning bara. Ska bli skönt att svettas lite så man får komma hem och ta en varm dusch innan man hoppar i myskläderna och kryper upp i soffan. Det är fredag det. Och mer då? Jag vet inte vad jag ska göra med mitt hår... Har planer på att fixa det nästa vecka, men vad vill jag med det? Vill jag bli ljushårig till sommaren? Eller ska jag färga det superdupermörkt? För om det ska bli ljust så måste jag börja jobba på det typ nu.

Usch, klockan ringde tidigt imorse. Och det var typ nästan 20 minus ute när jag kollade termometern. Eller okej, 15 minus kanske. Men jag överlevde, är rätt glad för att jag köpte en tjockejacka. Sen var det helt okej att sitta där på bussen och lyssna på Morgonpasset. På vägen hem var det ju Fredagsflörten som gällde (såklart!). Någon gång när jag blir modig ska jag vara med där.

Over and Out
/L.

Tidigt.

Jahaja, då börjar den här dagen lida mot sitt slut. Den har varit duktig seg, med PBL och sedan TRE TIMMARS håla innan tre timmars föreläsning om katthemsPROBLEMATIKEN. Jag tyckte faktiskt att det skulle bli intressant att höra lite om katter för en gångs skull (även om jag inte är jättebundis med dem). Men jag vet inte... efter tre timmars uppehåll var jag rätt sirapsaktig i huvudet. Dessutom var föreläsaren lite spretig och jag satt med ryggen mot ett vamt element. Rätt varmt och skönt så jag blev helt klart trött. Någonstans där i dimman hörde jag åtminstone att hon sa "problematiken" hur många gånger som helst. Så det var skönt när det var över och man fick knata hemåt.

Nu har jag förberett och sånt för morgondagens tiiidiga (6.30 för att vara exakt) utflykt till ett djursjukhus i Göteborg. Vi ska spana in deras isolering och lite sånt. Kan nog bli intressant, så nu har jag fixat lite mat och sånt... Usch, det är jobbigt att skriva om mat. Faktiskt. Jag har nog aldrig gjort det innan, mest för att jag allra innerst inne tycker att jag inte borde äta. Jag gör ju det ändå, men ja, jag antar att det är en helt annan historia.

I övrigt då? Jag såg tre polisbilar när jag gick till skolan i morse. Det ska tilläggas att jag bor i Skara. Förutom att någon halshuggs här lite nu och då så är det inte så värst gangster. Ja, och sen har jag funderat på det här med Facebook... Emellanåt så tycker jag att jag kläcker ur mig lite halvsmarta och skojjiga statusar. Såna som man läser efter att de har ploppat upp så att alla kan se dem och tänker "haha, den där var fan bra!". Och sen är det ingen som uppmärksammar dem? Då tänker man "haha, den där var nog fail?". Och så sitter man där med sin lite lätt skadade stolthet. Ja... livet är taskigt ibland alltså.

På tal om livet: Vad ska jag göra med mitt liv nu efter skolan? Jadu. Jag vet faktiskt inte än, för jag har helt enkelt för många valmöjligheter. Typ som att jag kan söka jobb i hela Sverige. Alltså, man ska ju inte gnälla för läget kunde ju varit det motsatta. Men lite kämpigt är det. Får nog ringa mamma och pappa sen, de får reda ut det här åt mig (hehe).

Ja, och igår var jag på umo! Skulle få ett nytt recept bara, men jag tycker det är mysigt på umo här i Skara alltså. Man får sitta där i en stol och snacka lite, svara på frågor om man röker, snusar och dricker alkohol. Och så svarar man nej på alltihopa (ja, förutom alkoholen då, det händer ju nångång i månaden) och känner sig superduktig. Som en liten skolflicka, haha. Men hon jag snackade med igår sa en jäkla smart grej. Vi snackade om killar... så suckar hon och säger "ååå, dessa pojkar. Och ja, jag säger pojkar, för ibland kan man helt enkelt inte kalla dem män". Hon hade så jäkla rätt! För ibland kan man inte det. Eller rätt ofta? Jag insåg i alla fall att jag måste hålla mig borta från de där pojkarna, för jag... ja, dels så blir jag ju så trött på dem. Sedan så har jag en känsla av att jag psykar dem lite väl hårt. Så nej, ska jag vara med nån så ska det vara en man, en som är lite tuff och kan psyka mig med. Haha, okej det låter kanske lite drastiskt, men jag menar att han inte ska svälja allt jag säger utan att först ifrågasätta det. Som är intresserad av hur jag tänker. Jag hoppas det finns en sån därute.

Over and Out
/L.

Hallåja.

Long time no see? Äsch, drog ju iväg ner mot skåne i torsdags så jag har verken haft tid, lust eller ork att skriva något här. Men som sagt, I'm alive.

I torsdags då så åkte jag med supersnälla Sofia in till Göteborg direkt efter eftermiddagsföreläsningen. Hon släppte mig vid Nordstan där jag mötte upp en hel drös med människor: Mamma, syster Jonna, mormor, morfar, mormors kompis Ingegerd, moster Lena och kusinerna Jakob och Elsa. På slutet dök även morbror Lars-Åke upp. Vadan denna folksamling då? Jo, egentligen utgjorde vi mormors shoppingcrew. Hon skulle alltså bunkra upp med lite nya kläder eftersom hon inte har köpt något nytt på flera år. Och det gick bra. Min intelligenta mamma hade snott med sig en rullstol från sitt jobb och med mormor i den så gick det utav bara farten. Hon hade ALDRIG klarat av att gå så långt, hon klarade knappt att ta sig från parkeringshuset in på Nordstan. Men ja, efter ett antal timmar så hade hon hittat en hel del grejer, så när alla var lagom trötta och slutkörda så bagav vi oss hem till Lena och Lars-Åke för att käka pizza. Där hade en utav katterna bajsat inne, för ungarna hade glömt släppa ut dem (stackars kisar)... Vilket gjorde att jag kunde konstatera detta: kattbajs luktar inte gott!

Jaja, sent på natten kom vi så småningom hem till Helsingborg och kunde dyka i säng. På fredagen hände inget kul förutom hästmys i stallet och lite sånt. På lördagen var det födelsedagskalas för Amanda och jag skulle sitta bredvid en kille som jag aldrig träffat innan. Tyckte först att det kändes jobbigt för då måste man ju anstränga sig för att hålla igång ett samtal... Fy bubblan. Men tji fick jag! För jädrar vad vi pratade, hann ju knappt äta min mat... Väldans trevligt alltså. Sedan var det tänkt att jag skulle hänga med ut, men efter att Jonna och en annan snubbe hade liknat mig vid en könssjukdom (lång historia) så sjönk humöret likt en hiss med trasiga vajrar så jag sket helt enkelt i att hoppa på bussen som skulle tagit mig och alla andra ner till stan. Tror helt klart att det var ett bra val.

Jaja, sedan kom söndagen, med syskonbråk, tårar och en mysig hästpromenad med min lille påwnie. Helgens lärdomar: Jag klarar inte av dålig kroppslukt (jag vet att de flesta faktiskt inte kan hjälpa det, men att jag har en känslig näsa är bara ett faktum) och jag får SJUKT ont i huvudet efter att jag har gråtit. Låter ju som att jag har haft en skithelg, men nej. Det är ändå alltid mysigt hemma hos mamma och pappa.

Och voilá, min helg i ultrarapid.

Efterson jag har spenderat de senaste typ åtta timmarna med att svara på frågor kring vetenskapliga artiklar så är jag faktiskt trött på det här med datorer. Och vetenskapliga artiklar. Och frågor... Jaja, jag ska stänga ner nu i alla fall.

Over and Out
/L.

Tröttfrösen.

Wiho, slut i rutan var det här! Jag är trött och jag är frusen (frösen på skånska). Men det känns så jävla gött i kroppen. Har nämligen kört ett spinningpass såhär på kvällskvisten och jag hade bannemig glömt vilken skön, slö känsla det ger i kroppen. Och jag tog i lite mer idag, det var aningens bättre musik den här gången, bland annat den här låten:

Swedish house mafia vs. Knife party - Antidote

Men jag kanske ska varna lite... Det är en rätt hysterisk låt, ingen sån man lyssnar på till kvällskaffet för att få igång den där riktiga myskänslan. Nej. Det är mer en kör-skiten-ur-dig-på-det-här-spinningpasset-låt. Och alla gillar den med all säkerhet inte. Eller som min pappa skulle ha sagt: Vad är det här för jävla pundarmusik!? Så har jag i alla fall rest ett varningens finger.

Aaaanyways. Började dagen med föreläsning fram till lunch. Smittskyddslagstiftning och sånt där. Men mr. länsveterinär som pratade om hela härligheten var rätt vimsig. Dessutom var hans powerpoint dötråkig. Jaja, ibland får man helt enkelt gilla läget. Efter det där så tvångsisolerade jag mig i bibblan för att skriva på mitt exjobb. Gick sådär, för efter ett tag började jag lyssna på Christer i P3... De snackade om bröst och ja, vad ska man säga? Det är helt enkelt lättare att lyssna på det än att läsa en (tio fucking sidor lång) vetenskaplig artikel. Men jag är glad för att jag gjorde det ändå, för då damp nästa soundtrack-of-my-life ner i knät på mig (smäller in en länk nånstans här nedanför). För ja, den andra (pundar)låten är den första nya soundtracklåten. Till filmen om mitt liv, precis. Inte så att jag jag har glömt de andra två soundtracken för de är döfina, men nu kommer film 2 om mig och då passar de här låtarna bättre.

Hot chelle rae - I like it like that

Sådär, och nu ber jag om ursäkt för ovanstående ordbajs. Men jag är trött och jag har en packning att svänga ihop innan jag får törna in, okej? Känns mindre kul. Himla tur att jag ska få komma hem imorgon. För den som undrar så lyckades jag faktskt skriva lite på mitt exjobb (applåder?). Sedan knatade jag hem, pausade en timme och sedan stack jag iväg och tränade. Väl hemma efter det så skuttade jag i duschen innan jag strök lite tvätt för att sedan landa i soffan under min finfina filt. Så nu har jag ju då BARA den där packningen kvar... TRÖTTA MIG?

Over and Out
/L. 

Soppatorsk.

Ja, även idag är det soppatorsk i huvudet. Usch, jag är inne i en fet svacka tror jag. Känner mig bara hjärndöd. Är liksom inte med i matchen alls... Vill prata med folk men ändå inte, och när jag väl pratar så säger jag för mycket. Babblar på om saker som inte ens hör till ämnet. Big fail. Och projektarbetet? Nope, no progress there either. Och då har jag ändå haft en hel helg på mig att skriva åtminstone en mening eller två. Träningen skiter sig den också, vilket är tråkigt för jag tycker ju att det kul! Dessutom är träningskläder sköna. Så ja, sorgligt är det.

Men en anledning till att träningen skiter sig är att jag tenderar att åka till skåne i tid och otid. På torsdag bär det av igen. Timingen kunde ju inte varit bättre heller, för tydligen ska mamma och syrran upp och pyssla lite med mormor och morfar, så jag åker med dem från gbg hem till hbg. Känns jäkligt skönt faktiskt, så slipper man det där äckliga tåget. Brr! Jag saknar hästarna också, för igår kollade jag igenom en massa goa hästbilder från längesedan. Det var så kul och se hur de har utvecklats båda två, Barris har blivit av med sin kulmage och Tabasco har blivit mycket jämnare och fylligare i kroppen jämfört med hur han var innan. Så ja, jag vill bara hem och pussa på'rom!

Over and Out
/L.

Ångestsöndag.

Jaaa, det är så det känns idag faktiskt. Som att ångesten ligger och bubblar där under ytan... Ångest över vad kan man ju då tänka? Ja, jag vet inte, lite allt möjligt? Som det faktum att klockan är typ halv tre och jag inte har gjort annat än suttit på soffan och glott på TRIPPELAVSNITT av nåt jäkla dejtingprogram till exempel. Det är ångest för mig. Framförallt eftersom jag har ett exjobb jag hade kunnat jobba lite på, eller tvättat högen med sunkiga kläder som ligger i mitt sovrum. Jaja, dagen är inte slut än, så nåt ska jag nog hinna få gjort. Antingen det eller så får jag en panikångestattack. Och det känns ju duktigt onödigt.

Anyways, jag träffade några klasskompisar på Skaras krog igår kväll. Lite mysigt sådär, och jag börjar inse mer och mer att jag tycker det är ruskigt kul att kolla på folk. Såg en hel del igår. Som det medelålders kvinnliga paret som satt i soffan vid bordet bredvid oss. De var nog kompisar, men för det mesta så pratade de inte med varandra utan bara glodde lite surt runtomkring sig. Jag misstänker ju att de förmodligen var där för att få prata med någon/några av det manliga könet, men to be honest så såg de inte särskilt inbjudande ut. Så egentligen hade de nog kunnat sitta hemma i soffan framför P3guldgalan och varsitt glas vin. It's all about attitude, ladies. Och så såg jag en äldre herre i kostym och slips och... gummistövlar. Ja, det går tydligen det också. Han såg rätt harmlös ut i sitt tunna, vita, spretiga hår och små glasögon. Ända tills han beslutade sig för att släppa loss ordentligt till (den något lustiga) musiken. Oh my, då fick man passa sig så att man inte fick en smäll i huvudet eller så. Ja... Skarabor är verkligen intressanta.

Och så var det det här med snön... Började snöa igår och fortsätter idag. Ursäkta, men jag drömde helt seriöst om våren inatt. Gör det lite jobbigt att vakna upp till allt det här vita faktiskt. Ge mig vår för faaaan!

Over and Out
/L.  

Brandman.

Igår kväll fick jag lätt hjärnsläpp vilket innebar att jag fett ångrade att jag valde bort en viss brandman för en annan kille för  några somrar sen. Det var en mindre pärs egentligen. För jag menar, hallååå? En brandman? Han hade såklart andra bra kvalitéer också förutom brandmansgrejen, men det fattade jag ju inte då. Jaja, jag får väl skylla på att jag var ung och dum (hehe). Men åh, vad bitter jag var där ett tag! Och fortfarande är kanske... haha.

Idag har jag inte alls varit produktiv. Tänkte ju komma lite framåt med exjobbet, men nä. Gick inget vidare. Och jag mesade lite på spinningen, men om jag ska vara ärlig så hittar jag inte riktigt peppen i Tina-Turner-ballader... Ska man klättra i en tung backe så är det Rihanna - Pon de replay som gäller och that's it. Jag ska bli spinninginstruktör i mitt nästa liv. Eller i detta? Man vet ju aldrig. Jag får väl bara bli lite fit först, och det lär väl ta ett tag.

Nä, annars har det väl inte hänt så där värst mycket. Skara är ju inte (och inte jag heller för den delen) direkt the center of piffighet. Så jag är lite dåsig i huvudet och lycklig över tanken på att jag har sovmorgon imorgon.

Over and Out
/L.

USA.

Jag vill åka till USA och köpa en hel drös med gympaskor och rida westernhästar. Det ska jag fan ta mig göra nångång i mitt liv, jag ska åka till typ Wisconsin och flytta in på en ranch hos nån stackars cowboy. Så får han dras med mig en månad eller två. Göttans!

Den här dagen inleddes med ett telefonsamtal till ungdomsmottagningen här i Skara. Skulle boka tid för att få ett nytt recept bara. Nä, inte för att jag är den mest sexuella personen i världen just nu, utan mer för att jag inte vill hormonförvirra min stackars kropp mer än nödvändigt. Det är ändå hormoner det handlar om, och att hålla på och börja och sluta och börja... nja, känns väl lite sådär. Och eftersom det funkar så bra som jag har det nu så behåller jag det så. Ett tag till i alla fall. Jag gillar att hänga på umo ändå, lite tradigt att det var typ ett helt år sen sist. Eller ja, det är väl kul att "hänga" där när allt är okej, och man kan snacka lite intima grejer bara för att. Hade jag inte blivit djursjukskötare så hade jag antagligen blivit barnmorska eller så (och nej, jag hade INTE blivit det för att få förlösa en massa geggiga barn, utan mest för att jag hade kunnat jobba på en ungdomsmottagning). För sånt intresserar mig, så why not liksom?

Anyways, sedan somnade jag om och drömde om att jag skulle avliva en häst med typ 20ml grumligt vatten... Vad ska man säga? Det gick sådär. Vi hade sövt stackaren på ett bord utomhus, och när jag hade injicerat vattnet så börjar han vakna. "Shit!" tänkte jag, vred upp isofluranen och skuttade iväg för att sätta mig på hästen så att den inte skulle resa sig. Den somnade om, och vi trodde att den dog. Men icke! Den jävlen återuppstod (konstigt?). Ja, och sen höll vi på och kludda rundor ett tag till innan jag vaknade. Var en mindre pärs att drömma något sånt alltså. Men det som gör mig lite stolt ändå är att jag i drömmen faktiskt vred upp isofluranen innan jag satte mig på hästen... Lite har man lärt sig ändå. Haha.

Sen blev det skola, lite exjobbsgruppsmöte (fint ord) och handledarmöte. Det gick bra, men jag lämnade min handledare med att ha lite mer att göra än vad jag hade tänkt från början. Vi får väl se hur det blir. Nu ska jag fortsätta ladda stenhårt för morgondagens spinning. Ohyes, nu ska det brukas allvar med den delen av mitt liv också.

Over and Out
/L. 

Pruttlera.

Walk off the earth - Somebody that I used to know
Semisonic - Closing time

Om mitt liv vore en film så skulle dessa låtarna vara mina soundtrack. Det är liksom bara så jag känner mig just nu, hur det nu är? Haha, jag känner mig varken bra eller dålig. Skulle det vara något så önskar jag att jag verkligen kunde "skita i det". Jag hade velat vara en sån som kan säga "det skiter jag i" och sedan verkligen göra det också. Men jag är så mesig så det fungerar inte. Jag bryr mig, hela dagen, varje dag. Om stort och smått och framförallt om sånt jag verkligen inte borde bry mig om alls. Det är inte bra.

Och om jag fick ändra på en grej till med mig själv så skulle det nog vara att inte släppa in vem som helst i mitt liv heller. För guess what? Det är inte heller bra alla gånger. Nä, jag får träna lite på det där alltså. Bli lite tuffare. Jag tror det är som Semisonic sjunger: "I know who I want to take me home". Jag vet vad jag vill ha (och ja, nu pratar jag potentiell pojkvän... IGEN) liksom. Eller ja, på ett ungefär. Och fram tills dess att han dyker upp (för det gör han väl, eller?) så behöver jag inte släppa in både kreti och pleti alltför nära. Så jävla desperat är jag inte, helt ärligt. Jag vill verkligen vara själv nu, trivs så jäkla bra med det. Visst, jag kan sakna att ha lite sällskap här i lägenheten, men det rör sig om typ 10 minuters saknad var tredje dag. Så det är helt överkomligt tycker jag. Och ja... jag antar att det är lite hyckleri att först gagga om eventuell pojkvän för att i nästa mening sedan säga att jag verkligen trivs med att vara singel. Låter lite äckligt präktigt nu när jag tänker på det. Haha, präktiga lilla jag... Usch.

Over and Out
/L.

Exjobb.

Ja... då var exjobbet igång då. Än så länge hänger trådarna lite löst och jag har väl inte riktigt full koll på allt, men något säger mig att det kommer lösa sig. Vi har ett bra upplägg i kursen tror jag, med studiegrupper och så. Jag har hamnat i en bra grupp, och jag tror verkligen att jag kommer få användning för den framöver. Det blir ju lite lättare om man hjälps åt och att ha några stycken som man kan diskutera med och söka stöd hos kommer att vara toppenbra. Åtminstone för en lat jävel som mig själv. Helt sjukt att det är sista terminen nu.

Jag har inte skrivit så mycket på sistone. Orken har väl inte funnits. Var i Helsingborg i helgen igen, så då blir man alldeles slutkörd. Märks ju inte minst på bussresan hem till Skara, jag somnade som en stock lite utanför hbg och vaknade inte förrän bussen hade kört in i gbg. Min snabbaste resa ever tror jag. Önskar att alla mina resor var så sköna, men jag får nog vackert konstatera att jag inte kan sova på tåg. Det går verkligen inte, så istället får man sitta där och glo ut i mörkret medan tiden segar sig förbi. Men det är värt det, det känner  man när man kommer in i huset och får kramar av alla, inklusive hunden.

Det första jag gjorde när jag kom ner i onsdags kväll var att åka och titta på hoppträning på Helsingborgs Fältrittklubb, HFRK. De har en ganska kontroversiell tränare där som har en rätt högt uppsatt position inom klubben. Och varje gång jag ser hans träningar så förundras jag över hur de kan ge en sådan människa så stor plats inom klubben. Denna gången hoppade de visserligen inte höga hinder utan fokus låg på vägar och lite gymnastikhoppning. Det var ju i och för sig bra, men några av hans elever hoppade med gummisnodd eller graman. Japp, de hoppar med graman. Och det är helt sjukt vad det gör mot hästarnas kroppar. Gramanen låste fast hästens huvud vilket innebar att den inte kunde sänka det vilket gjorde att den inte heller kunde dra upp framben och bogparti för att få en naturlig hoppkurva över hindret. Resultatet blir istället att den måste kasta frambenen över hindret och sedan liksom tippa över bakbenen. Bara därifrån jag stod så kunde man tydligt se hur hästarna spände ryggmusklerna något abnormt för att ens ta sig över hinderna. Det gjorde lite ont i mig. Eftergiften efter ett avklarat hinder var också i stort sett obefintlig. Varje gång jag ser hans träningar så kan jag inte sluta fascineras av hur duktiga hästarna och ryttarna är. För det är de. Framförallt hästarna ska ha en eloge för att de överhuvudtaget hoppar på det sättet. Men jag kan inte låta bli att undra hur länge hästarna han tränar kommer att hålla. För om sanningen ska fram så kan jag inte se att han genom sitt träningsupplägg ger de här djuren bästa möjliga förutsättningar till långa karriärer som hopphästar. 

Oj, vad jag engagerar mig då! Haha, jag vet, men hästar är verkligen något som berör mig. Det är så fantastiskt fina djur helt enkelt. I övriga livet flyter det på. Det är skönt att vara tillbaka i Skara igen. Sängen här är så himmelskt skön aå hälften kunde varit nog. Får alltid för lite sömn i hbg, man går och lägger sig sent och vaknar tidigt. Så snart ska jag nog krypa ner i sängen igen. Däckade visserligen på soffan i några timmar, men det känns inte särskilt svårt att kunna somna om en stund igen...

Over and Out
/L.  

Vårdplan.

Nu närmar sig redovisningen av vårdplanen. Imorgon smäller det! Jag vete fasen hur det kommer gå dock... Satt i skolan några timmar idag och gjorde en superfin powerpoint (jag vet, finfint att göra det dagen innan) som jag nu har fått hårdbanta för att det tog för lång tid att prata om alltihopa. Och jag får fortfarande prata i ultrarapid. Stackars de som lyssnar på mig säger jag bara. Stackars, stackars dem...

Annars har dagen varit... Lugn. Det har varit skönt. Har kört några maskiner tvätt och så. Man hittar snabbt tillbaka till den där sköna Skaralunken när man kommer tillbaka hit. Men det är ju helt galet att det snart är slut. Bara en ynka liten termin kvar! Och än så länge har jag lite över 140 000 i skulder till CSN. Göttans! Haha, enligt det där beskedet som jag fick så kommer det ta 21 år att betala av de pengarna...

Sedan så längtar jag hem lite. Saknar mamma och pappa. Och stallet. Och Ticksi-Pooh (japp, bara ett av alla de knasiga smeknamn den hunden har fått under sina åtta år). Men jag överlever nog. Nu ska jag göra något annat.

Over and Out
/L.

Ensam.

And voilá så sitter man och kurar alldeles ensam i soffan framför tvn. Två och en halv vecka har jag varit i Skåne, men det känns som att den tiden bara flugit iväg. Men det har varit skönt, och roligt. Och mysigt såklart.

Resan hem gick fina fisken. Var faktiskt skönt att ta bussen och slippa alla jäkla byten. Jag sov som en gris upp till göteborg, trots att jag hade mr. Stinky-Breath bredvid mig med en sån där klocka på armen som man kan sätta alarm på. Inte för att jag vet vad han hade för inställning på den, men den pep tamejfan var tionde minut! What's the point med det liksom?? Jaja, jag är fett tacksam för att jag var väldans trött och kunde sova ändå.

Sen kom jag äntligen hem, och så tänkte jag bara cykla bort lite snabbt till ICA och fixa lite mat. Men då går mitt lilla cykelskrälle SÖNDER. Den där stänkskyddsgrejen vid kedjan sprack. Bara sådär. Och så sitter den fortfarande fast med ett gäng knepiga skuvar så jag kunde ju inte gärna slita loss skiten och cykla vidare. Nä, så jag fick ge upp det försöket och gå istället. Fast det var helt okej det med.

Vad har jag gjort hemma i mitt andra hem då? Ja, inte bloggat i alla fall. Men jag har träffat en massa kusiner, hängt med hästarna, lagat lite mat, njutit till 100% av min fina familj, pussat på Tickan... Ja, Tickan ja. Haha, den lilla rackarhunden har lyckats få ett litet sår lite ovanför flanken som hon inte riktigt kan låta bli att pilla på, så hon har slitit bort en massa päls och gjort såret större. Så nu får hon gå med kroppsstrumpa, det lilla trollet. Mohaha! Sedan så har jag gått ut lite också. Nu senast blev det lite biljard och teendrama när exet försökte göra mig avis genom att gulligulla (och kyssa) en annan tjej. Åh, jag är för gammal för sån skit. Det är så urbota tramsigt så jag blir alldeles matt. Och så bevisar det ju bara än mer att vi befinner oss på sjukt olika ställen i livet. Så nä, jag är glad för att jag drog mig ur det där.

Over and Out
/L.

Nytt.

Sådär, nu var det nytt år. Det märks knappt, har hänt så mycket annat i helgen så man har inte hunnit tänka efter så mycket. Morbror Lars-Åke och moster Lena och kusinerna kom ner i torsdags och sedan dess har det varit full rulle. Mest har vi haft ridskola i stallet. Lilla Elsa fick rida på Barre och Jakob på Tabasco. Så lycklig Barre blev! Vi tog en sväng ut på landsvägarna och båda ponnisarna skötte sig exemplariskt. Det är så himla skönt att de är så snälla. Det är precis som att Barre känner av att han har med en liten människa att göra, så han blir liksom lite extra försiktig. Nu blir han ju inte sådär superförsiktig, han är ju ändå en shettis, men han tonar allt ner sig litegrann. Och det är skönt att ha så lugna hästar att det känns bra att ha småkusinerna med i stallet.

Själva nyårsafton firade jag dels hemma och dels hos Jonnas kompis ihop med henne och några andra. Det var lugnt och skönt. Sedan sov jag tre timmar innan det var dags att åka och släppa ut alla hästar i stallet. Haha, det funkar inte riktigt för mig att sova så lite på en natt. Jag blir helt off. Så jag orkar helt enkelt inte skriva mer, inte nu.

Over and Out
/L.