Slut.

Jaha, nu är väl julen över då. Den har varit fin, trots typ 10 plusgrader och en massa smuts och gegga var man än går. Det var bara vi i familjen som firade ihop, och det var superdupermysigt. Pappa och Tickan var helt klart de som var mest taggade på att öppna paket, Jonna fick agera spontantomte åt en kompis och hästarna fick pepparkakor. Tickan är allt bra kul, hon skiter fullständigt i vad som är i paketen, hon vill bara öppna dem. Så man fick ju vakta som en hök på henne när man hade tagit fram alla klapparna så att hon inte var där och tjuvöppnade. Den galnaste julklappen var helt klart weekendresan till Barcelona som mamma fick av pappa. Och sedan sa han att om hon hittar en bra helg som passar hela familjen så får jag och Jonna också följa med. Heeeelt galet! Då kanske man inte fixade nytt pass helt i onödan i somras?

Sedan blev det juldag och det var dags att gå ut. Det var lite dumt. Alla går ju ut på juldagen, så det var himla trångt överallt. Det tar helt klart udden av det roliga för mig. För när jag går ut så gör jag det för att jag vill dansa. Jag tycker att det är det roligaste av alltihopa. Men när alla beger sig ut samtidigt så blir det att man hamnar som en packad sill bland alla människor ute på dansgolvet. Inte riktigt okej, för man åker bara fram och tillbaka mellan alla som rör sig hela tiden och det blir inte mycket dans av det. Vid ett tillfälle så var där en jävla brud som hade en lång hästsvans som hon vispade i huvudet på mig hur många gånger som helst. Då kände jag verkligen för att ta tag i den och hålla fast den. För ursäkta, jag vill inte ha ditt hår i mitt huvud.

Sedan blir jag alltid lite påverkad av alla ensamma människor man ser utanför klubbarna, som har satt sig i ett hörn någonstans och ser alldeles vingbrutna ut. Jag vill bara krama dem och fråga hur det är. För det är många som tar sina utgångar alldeles för seriöst. Som ska göra sitt ex avundsjuk eller som har som mål att dansa med minst tio killar och hångla med åtta av dem. Eller de som blir övergivna av sina kompisar för att de ville dra till ett annat ställe och inte brydde sig om att säga ifrån. Eller de som helt enkelt har problem i övriga livet och tänker "fuck off, nu ska jag gå ut och jag ska ha KUL". Det fungerar ju inte riktigt så... Att dra ut och dricka lite som grädde på moset löser inga problem, och kommer aldrig att göra. Man blir bara än mer nedbruten. Och så hamnar man ensam i ett hörn utanför den där klubben där man trodde att man skulle finna lyckan medan folk bara går förbi en. Och allt man hör är dunket från musiken och allt pladder från folk runt omkring. Nej, har man problem så ska man stanna hemma. Sedan kan man möjligtvis gå ut och fira att man har tagit sig igenom den där sjuhelvetes svackan, men inte en dag tidigare. För jag tror inte att klubbarna löser några problem. Har aldrig gjort och kommer aldrig att göra.

Over and Out
/L. 

Lycklig.

Hej hej Världen! Jag överlevde den apsega resan hem, och nu har jag bott in mig här hemma. Själva resan gick väl ändå hyfsat hela vägen ner till Ängelholm. Där väntade nåt växelfel, så allt som allt så blev jag nästan en timme försenad. Men det gjorde väl inte så mycket, förutom att jag hade träsmak i röven och en rygg som tyckte det var allt mindre än roligt att sitta på ett tåg. Fast när jag är ute och reser sådär så kan jag inte låta bli att förundras över alla människor som man träffar på. Typ som han på Skövdes central som hade hängt hörlurarna om halsen med sån där gräslig punk-hårdrocks-äckel-jobbig musik på samtidigt som han läste en bok (visst, helt okej att du vill lyssna på musik, MEN LÅT MIG SLIPPA HÖRA DEN!). Eller den nyblivna mamman på perrongen i Göteborg som hade en leopardmönstrad luva MED ÖRON på sig (ursäkta, men är det inte snarare ditt barn som ska ha en sån på sig?). Eller han på tåget som helt har missat den där "en torr näsa är en ledsen näsa"-reklamen på tv. Jag lovar, han höll på med sin näsa precis som den i reklamen håller på med sin. Haha, trodde inte det fanns så torra näsor på riktigt.

Jaja, inledde vistelsen med ett rehab-studiebesök. Det var lite enformigt (typ bara hundar i treadmillen), men bra. Hon som jag gick med är snäll och trevlig, så det gick bra. Sedan hann jag i stort sett hem och vända, för det visade sig att hela familjen skulle ut till Väla. So off we went. Det gick bra, förutom att jag fick köpa en utav mammas julklappar två gånger eftersom någon snodde den första. Jag hade förmodligen lagt ifrån mig påsen på ett bord fullt med tröjor eftersom jag höll på att kolla runt bland dem. Jag var aldrig mer än någon meter ifrån påsen tror jag, och när jag tittade bort så var det förmodligen någon som bara tog den. Riktigt tradigt. Men ska man trösta sig med det lilla så var det ju åtminstone ingen jättedyr grej.

Sedan fick jag ha stalltjänsten själv för Jonna åkte till Väla en gång till med en kompis. Det var supermysigt att mocka och pyssla rundor. Fick skruva ner Tabascos krubba också för hans krubbitning har blivit rätt allvarlig nu, mest troligt för att det är en högre stressnivå i stallet än vad det varit innan. Jag tror att det bara är krubban han suger luft på, men han kanske hittar något annat ställe nu? Man känner sig lite hemsk, det är ju ungefär som att helt tvärt ta alla cigaretter ifrån en rökare. Men det måste göras, han mår inte bra av att hålla på så.

Väl hemma så käkade vi en asgod middag. Sedan speade vi spel hela familjen. Så jäkla härligt det var. En riktig familjedag blev det, och det fick mig att inse ännu mer vilken fin familj jag har. Den är guld värd och jag skulle inte byta den mot något.

Over and Out
/L.

Housewife.

Äntligen klar med städandet! Känns duktigt skönt att ha det ur världen så att man kan åka hem och sen komma tillbaka till en fin lägenhet om två och en halv vecka eller vad det nu blir. Strukit har jag också gjort, tradigt som fan. Tur att man har lite fin musik som räddar en under tiden man håller på.

Idag har jag överlevt en föreläsning med en hysterisk etikföreläsare via länk. Alltså jag har svårt för henne som människa... Anyway, vi skulle tydligen lyssna på henne via länk i aulan. Så vi sätter oss som vi brukar, typ mitt i aulan i en samlad skara. Det gör att vi blir rätt små på den bild som hon ser hos sig, för kameran sitter liksom långt ifrån oss. Hela grejen blev typ en halvtimme försenad (tekniskt krångel, ohyes) och när tanten väl dyker upp i rutan så man ser henne så har hon en sån jävla attityd. Hon inleder med att "ni får faktiskt flytta lite längre fram, för jag ser bara en grå massa och det är ju som att föreläsa för en vägg och det vill jag inte". I en riktigt tråkig ton. Då säger vissa i klassen att de vill inte sitta längre fram för att det blir en konstig vinkel att sitta och titta på skärmen i och att det inte är så skönt. Fullt förståeligt faktiskt. Men nej, käringen ger sig inte! "Ni får faktiskt flytta fram!" Och sedan smäller hon av en föreläsning i rasande fart. Spottar ur sig en massa frågor utan svar och ja, bara babblar... Sedan avslutar hon med det fina i kråksången: Ja, nu har ni fått en del verktyg som ni kan använda er av i ert framtida yrke när ni ställs inför etiska frågeställningar! Eh, nej fru Tant, för jag har knappt snappat upp hälften av det du sa...

Jaja, man överlevde i alla fall. Och imorgon åker jag hem, puss på den!

Over and Out
/L.

Utbildning.

Herre min je, vad jag är trött och seg. Jag vet inte riktigt varför, men jag längtar verkligen efter sängen. Tog till och med en liten tupplur på eftermiddagens föreläsning, not so very good. Kanske jag bara vill sova bort tiden tills det är dags att åka hem?

Jaja, har finlirat på mitt arbete idag. Scannat in lite smärtprotokoll och bifogat det... Hehe, första gången i mitt liv någonsin som jag har scannat in något, och det gick faktiskt himla fint. Jag är nog lite av teknikens underbarn? Nu har jag en innehållsförteckning kvar att svänga ihop, sedan är jag redo för att åka hem och fira jul tycker jag.

En sak har jag konstaterat idag: Utbildning är sexigt. Ja, men faktiskt. Jag gillar folk som utbildar sig, som lär sig saker. Det behöver inte nödvändigtvis innebära att man skaffar sig en fet universitetsutbildning, men i alla fall att man läser en bok lite nu och då åtminstone. En gång för länge sedan så lyssnade jag på radion där de snackade om relationer och sånt. Då sa de att ett kriterie för att en relation ska hålla är att man ligger ungefär på samma utbildningsnivå. Just då fattade jag inte det alls, faktiskt. Kan inte en gymnasie drop-out gifta sig med en professor? Men nu får jag nog tänka om. För det kan vara så att det inte hade funkat. Jag kan inte förklara det riktigt, men nånstans känner jag att ska jag vara tillsammans med någon så ska han åtminstone kunna stava vettigt (med det menar jag inte felfritt, men i alla fall veta att ihjäl stavas just så, och inte igäl). Och veta lite. För jag vill ju att min pojkvän liksom ska kunna utmana mig lite mentalt. Ifrågasätta varför jag tycker vissa saker, och sånt. Plus att jag vill lära mig och utvecklas ihop med honom. Sen så känns det som att det inte är bara jag som är ute efter det... Jag tror de flesta är det, mer eller mindre - oavsett vilken utbildningsnivå man befinner sig på. Det är vad jag har funderat på idag.

Over and Out
/L.

Dator.

Idag tackade jag min lyckliga stjärna för att jag sparade mitt arbete på flera olika ställen igår. För visst hade den inte sparat ordentligt när jag kom till skolan idag. I alla fall inte i den där dokument-mappen som man brukar spara sina grejer i. Men som tur var så fanns hela arbetet på skrivbordet, och på USBt. Så ingen skada skedd.

Satt i skolan en stund och fixade lite, sen gick jag hem och fick lite tvätt tvättad. Vill ju gärna ha lite snygga kläder med mig hem på onsdag. Det enda som känns lite jobbigt nu, förutom att det fortfarande är några dagar kvar, är att det har snöat. Haha, det kommer inte jag och min rulleväska att gilla. Men det är väl bara att gilla läget, hem måste jag ju.

Jaja, sen däckade jag på soffan. Snacka om att jag är bra på det... Nästan lite för bra. Och sen hände inte mer än det. En not so very exiting dag helt enkelt. Jag har inga djupa tankar för tillfället heller som jag kan kläcka ur mig, så just nu känns det skojsigare att följa den tecknade ugglefilm som jag har fastnat framför (yep, you heard me: ugglefilm). Så det här inlägget blir nog kortare än mitt kortaste inlägg ever. Tjohoppsan!

Over and Out
/L.

Skola.

Idag är det lördag. Det känns inte riktigt så, för jag har noll helgfeeling. Jag har ungefär lika mycket helgfeeling som jag har julfeeling, och det är inte mycket. Idag sov jag alldeles galet länge, fick lilla lätta paniken när jag vaknade till vid elva. Så det var bara att asa sig ur sänghalmen, slänga på sig lite kläder, dra i sig lite mat, borsta tänderna och knata iväg till skolan.

Japp, jag var i skolan på en lördag! Det har inte hänt sedan... sedan öppet hus i gymnasiet typ. Men det var lite mysigt. Ända tills jag slog på datorn och insåg att den inte hade sparat allt det jag satt och skrev igår. Det är sånt som man bara tror händer andra och hela min värld rasade ihop lite lätt. Jag ville skrika, gråta och sparka på datorn. Typ två sidor text var putsborta! Men sådär kan man inte bete sig på allmän plats, så jag gnällde i några minuter och sedan var det bara att skriva om skiten en gång till. Som tur var kom jag ihåg mycket av det jag hade skrivit, så det kändes ändå som att det gick hyfsat snabbt. Och nu börjar det faktiskt ordna ihop sig till ett arbete, som jag sparade flera gånger på tre olika platser. Man vill ju gärna gardera sig så att sånt inte händer igen.

Ska jag vara helt ärlig så har jag ändå haft hyfsat bra självdisciplin när det gäller det här projektet. Men det är nog mest för att det passar mig bättre än vanligt tentaplugg och jag vet med mig att det finns så mycket annat jag vill göra när jag är i Helsingborg. Det sköna med såna här grejer är ändå att man kan dela upp dem och göra en liten bit varje dag och sedan är man klar när man är klar liksom. Tentaplugget är annorlunda. Där sitter man mest och läser och läser och läser och så känns det som att det aldrig tar slut. Så då blir jag grinig och vill bara sova. Men med det här har det varit annorlunda. Då har jag haft lite jävlarannamma i kroppen och sett till att jobba intensivt några timmar för att sedan kunna koppla bort och tänka på annat. Det är nog så jag gillar att ha det. Sedan så har jag ju snackat med klasskompisar och sökt lite stöd hos dem mer än vad jag brukar göra. Man har så fina klasskompisar ändå. De är så snälla när man pratar med dem och man får verkligen känslan av att man inte är ensam om att tycka såna här grejer är genomkämpiga. Då blir det ju lite lättare alltihop, det brukar det bli när man känner att man inte är ensam.

Jaja, och rätt var det var så satt jag där, helt ensam i bibblan. Det kändes skönt, men efter ett tag blev det lite läbbigt. Så då avrundade jag och promenerade hem samtidigt som jag pratade med mamma. Var skönt att höra hennes röst, och pappas, för det var ett tag sedan sist. Ärligt talat så kliar det redan i kroppen. Jag vill åka hem nununu!

Over and Out
/L.

Vrak.

Började dagen med ett spinningpass. Det första jag märkte när jag cyklade till gymmet när det fortfarande var mitt-i-natten-mörkt var att jag är oerhört öm i sittbenen sedan gårdagen. Tjohoppsan, tänkte jag, då blir det kanske inte så skoj att köra idag? Men det gick ändå faktiskt, efter ett tag blev jag väl bedövad i röven, och då var det bara att köra på. Idag kickade svettningen igång också, vilket var kul. Haha, jaaaa, jag är jättemysig som skriver om mitt svettande.

Sedan bar det av till skolan. Fick faktiskt en del skrivet idag, så det kändes bra. Skrev ett behandlingsprotokoll, vilket kändes mindre bra. För man skriver det baserat på det man har hittat fakta om tidigare, men man har inga referenser i själva protokollet (jag har inte det, men andra kanske har) vilket känns jäkligt läskigt. Men av de jag har pratat med så är jag ju inte ensam om att känna så i alla fall. Mitt problem just nu verkar ju bli att jag inte får plats på de där sex sidorna... Ge mig styrka någon?

Sedan gick jag hem, kollade Dr. Phil, as usual och sedan däckade jag fullständigt på soffan och vaknade lite lätt panikartat en timme senare. Jag snackar om totalt lights-out... Haha, jag visste liksom inte ens själv att jag
hade somnat. Känns ju bra, verkligen. Jaja, jag var väl trött som ett vrak, så det behövdes nog.

Fick ett uppdateringssms av mamma i morse också. Tydligen fick hon iväg mormor och morfar till läkare i måndags där de gjorde en ny utredning på morfar. Den visade att han var betydligt sämre än förra gången de utredde honom för alzheimers. Så nu ska de få komma i kontakt med ett demensteam som förhoppningsvis kan hjälpa dem lite i vardagen. Man fattar det inte riktigt själv alltså, att man kan ha en dement morfar. Men jag antar att that's the way of life och att man får försöka göra det bästa av saken. Även fast det känns lite sorgligt.

Over and Out
/L.

Spinning.

Sådär, nu är man lite lagom mosig. Idag premiärade jag på spinningen efter ett aslångt uppehåll, och det var riktigt skoj. Ett finfint pass med bra musik. Men jag var ju lite klen och mesig så jag körde inte till 100%. Får väl ta igen det imorgon bitti, för då ska jag på't igen. Men jag var ändå skakis efteråt, haha.

Innan spinningen så fick jag städat lägenheten, det behövdes. Blir ju lite sunkigt när man strör prylar kring sig som en annan gödselspridare. Har skrivit litegrann på rehabplanen och fixat studiebesök också. Så på torsdag nästa vecka ska jag till rehab på smådjur i HBG. Hon sa att de egentligen inte tar emot de som inte läser en specifik rehabutbildning, men så förklarade jag vem jag var och att jag bara fick en halvdag hos dem under min praktik. Då mjuknade hon lite, som tur var. Så nu slipper jag den ångesten. Först var jag ju i kontakt med de på stordjur, men Jeppsson, han som jag allra helst ville gå med var inte där på några passande tider. Då sa de ju att de hade en annan fysioterapeut, och att hon var där lite oftare. Jag vet vem hon är, såg henne och gick lite med henne under praktiken och hon är ju inte direkt little miss Sunshine om man säger så... Hon såg alltid så jäkla sur ut! Precis som att "vad gör jag här egentligen, det är ju så jävla boring?". Jag fick inte prata med henne personligen heller, bara med dem i receptionen. Hon sa säkert till dem att hon inte var intresserad av att ha mig där. Och det var kanske tur det, för jag vet inte om det hade varit sådär jättekul att gå med henne om jag ska vara ärlig. Sen så funderar jag ju lite över hur svårt det egentligen kan vara att ta emot en enda person som göra ett studiebesök på några timmar. Hade någon velat komma och hälsa på mig på jobbet för att få reda på vad jag sysslar med så hade jag tyckt att det hade varit superkul. Men det är ju så jag tänker...

Hursom, nu är jag lite trött och har lite skånelängtan. Snart är det ju julafton också! Herregud, det känns verkligen inte så alls... Men det ska bli sååå skönt och mysigt att får komma hem till mamma och pappa och syster. Få pussa lite på hunden och låta Barre fixa frisyren som bara han kan. Innan dess har jag en rehabplan att skriva färdigt dock. Wish me luck!

Over and Out
/L.

Spott.

I morse, när jag precis svängde in på campus så hamnade jag bakom en äldre herre. Inget konstigt med det. Tills gubben helst plötsligt vänder sig åt sidan och slänger ur sig VÄRLDENS STÖRSTA SPOTTLOSKA på ASFALTEN rakt framför mina ögon! Alltså hallååååå? Kunde du inte besparat mig den synen? Nejdå. Och jag kan väl förstå att man måste spotta av sig lite nu och, men gör det då på gräset vid sidan om asfalten! För i min värld är det inte lika farligt att spotta på gräset, för då tänker jag mig att det sugs upp åtminstone. På asfalten ligger ju loskan kvar tills solen torkar ut den, regnet sköljer bort den eller en hund slickar upp den. Så. Jävla. Äckligt. Och innan det att den har försvunnit så finns ju risken att jag eller någon annan trampar i den. Så nästa gång du tänker slänga ur dig en halv liter saliv gubbelille: Gör det på gräset, tack!

Och utöver detta har jag ändå haft en bra dag. Skrivit lite på rehabplanen, varit en sväng hos frisören och blivit mörkhårig (jippi!) och köpt asdyrt schampo och balsam eftersom de hade nåt julerbjudande... Så, mitt kortaste inlägg ever tror jag. Någon gång ska man ju chockera sig själv.

Over and Out
/L.

Ball.

BALL betyder BOLL på norska. Det har jag lärt mig idag. Och så har jag lärt mig lite om hur man kan använda olika rehabbollar och balansputor (kan man nog kalla det för) för att träna muskler på hund. Det var intressant och alla demohundar var superduktiga! Själv kunde jag ju inte låta bli att undra vad Tickan hade tyckt om allt det där. Hade varit jäkla kul att ha henne med på såna grejer. Fast hon hade nog inte tyckt samma sak. Hon tycker ju det är rätt tråkigt när man klämmer på henne och andra hundar är ju bara lamers i hennes ögon... Men ändå, bollar hade hon kanske tyckt var rätt chill, hon gillar ju när hon får vara med och göra saker.

Sen hade vi lite genomgång om examensarbetet. Vad är det han diktgubben säger? Ångest är min arvedel? Lite så känns det nu minsann. Tydligen ska det hamna på 20-25 sidor, typisch. Hah! Jag kan väl vara lycklig om jag kommer upp i 10? Men jag är åtminstone glad för att vi får träna lite på hela opponeringsgrejen nu i rehabkursen. Så har man ändå lite feeling för hur det ska gå till. Man ska vara glad för det lilla!

Och idag, när jag gick hem från skolan, så gick det upp en ljusbubbla i huvudet på mig. Min eventuella, framtida pojkvän ska vara lite charmigt hobbypsykologisk! Med det menar jag att han ska ha lite koll på hur folk fungerar. Hur man känner och mår och sådär... För någonstans inbillar jag mig att en sån kille hade lagt märke till mig. Sett mer till den jag är snarare än den jag ser ut att vara. Och hur ska man förklara vad jag menar med det då? Nä, men jag tänker väl mer att det är lätt att säga till någon att den är söt eller vacker eller you name it. För det är sånt man ser direkt, sådär rakt upp och ner. Men om man verkligen tycker om någon så ser man längre än så. Man kikar bortom allt det och tar reda på hur den här personen fungerar. Typ som att jag gillar dr. Phil. Att jag förmodligen hade kunnat ägna en hel regnig lördag åt att kolla In Treatment-avsnitt non-stop. Att jag alltid måste vända min kudde innan jag lägger mig på kvällen för att inte gropen där man har haft huvudet ska bli alldeles för djup. Såna saker ser man liksom. För hade min eventuella, framtida pojkvän vetat sånt om mig så hade jag ju vetat att han... är engagerad i den jag är. Hade han bara sagt att jag har fina ögon så hade det inte betytt samma sak. Och det låter ju lite som att det är ett jobb man måste åta sig när man gillar någon. Det tycker jag inte att det är. För mig går det av bara farten. Man lägger märke till saker allt eftersom, och så lagrar man det i hjärnbarken. Fast det kanske inte är så lätt för andra? Hursom, jag vill nog ha en charmigt hobbypsykologisk kille. Om det nu finns någon sådan på riktigt. För jag tycker att alla killar i alla romantiska komedier har den kvalitén. Har inte träffat någon in real life som har den än though... Fast helt ärligt så har jag inte träffat alla fiskar i vattnet än, så jag håller hoppet uppe.

Over and Out
/L. 

Effektiv.

Idag, hör och häpna, har jag varit effektiv! Inte med rehabarbetet, som man kanske kunnat önska, men med annat smått och gott.

Jag gick till skolan och lyssnade på en norsk dam som är en hejare på det här med rehab. Ärligt talat så var det jobbigt med norskan. Typ MÅLE (eller var det MÅLA?) betyder MÄTA och sånt ologiskt... Så det var inte helt lätt alla gånger. Tur att man har kollat lite på Skavlan i alla fall, gör ju att det inte låter helt spejsat åtminstone. Jaja, sedan blev det lunch, och jag signade in på gymet, bokade tid till frisören och beställde nytt passerkort till skolan. Jäklar vad man får gjort om man bara har en plan!

Det ska bli ruskigt skönt att komma igång med träningen igen. Och inte för att jag ska gå ner i vikt och sånt där, utan för att jag mår... dåligt när jag inte rör på mig. Det är skitjobbigt att gå och lägga sig på kvällarna och känna att man har myror i kroppen. Slutar ju med att man vispar rundor i sängen i någon timme, och sen när man väl har lyckats somna så får man se till att inte bli väckt av något, för då blir det jättesvårt att somna om. Jag menar, jag somnar ju inte för att jag är trött, utan mer för att jag har tråkigt. Så det ska bli såååå skönt att få ladda ur lite! Plus att jag har saknat spinningen. Det är nog den enda träningsform som faktiskt passar mig, så nu tutar och kör jag.

Sen var det ju det här med frisören? Var tvungen att kolla när jag var där sist, och det var för typ en månad sen. Haha, men jag måste. Min frisör åker till Australien vid årsskiftet och jag måste ha åtminstone fint hår till jul och nyår. So that's why. Ska bara fylla på med lite färg och ta lite på luggen, så det är åtminstone inget allvarligt. Kommer sakna min frisör lite... Men alla de andra tjejerna där jag klipper mig är skitduktiga, så jag ska nog överleva. Jobbigare blir det ju när jag flyttar härifrån till sommaren.

Passerkortet har jag insett att jag måste fixa också för jag hade tänkt sitta i skolan till helgen och på det jag har så är magnetremsan alldeles repig. Så nu har de beställt ett nytt åt mig. Tjejen i repan var dessutom schysst och gav mig ett gästkort så att jag kan komma in även om mitt kort inte hunnit komma. Finfint, nu har man ingen som helst ursäkt till att inte skriva rehabarbete. Suck. Ja, och på tal om skolarbete: Idag insåg jag varför jag inte pratar med lärare om hur man ska skriva arbeten. Man blir ta mig fasen bara snurrigare... Idag pratade vi om källor med en utav lärarna i rehabkursen. Herre min skapare säger jag bara. Man ska ha minst 6 vetenskapliga artiklar för att få en 5:a, men har man typ 20 så har man missuppfattat uppgiften. Haha, sen när blev det skadligt att ha för många källor? I de flesta artiklar jag har läst så har de typ 45 referenser till sex sidor artikel, där de har tagit typ en mening från många av referenserna. Och det är apsvårt att hitta artiklar som handlar om just precis det man är ute efter, så många gånger använder man ju sig av bara ett litet stycke av artikeln. Eller ja, jag gör det åtminstone. Då säger det ju bara tjillevippen och så sitter man där med 20 olika artiklar som man har plockat några meningar ifrån. Om man inte får göra så, hur gör man då? Hoppas på att någon skite ut en artikel som handlar precis och exakt om det jag skriver om i min rehabplan? Ain't gonna happen! (Framförallt eftersom jag knappt hittade någon källa ens till hur nerver läker). Så nä, jag blev inte ett dugg klokare ska jag säga. Jag kör mitt race, gör det bästa av situationen och hoppas på the best possible outcome.

Over and Out
/L.

Hello.

Hemma i lägenheten igen efter en tripp till Götet. Eller egentligen har jag varit hemma några timmar, men jag slängde mig inte på datorn det första jag gjorde. Skandal, I know.

Hade en jättefin helg. Mormor och morfar blev jätteglada när deras tre barn o respektive familjer dök upp. Vi hade med oss mat och allt, och så hade vi långlunch. Riktigt fint var det. Men let's face it: De är gamla nu. Min mormor och morfar är gamla nu. Jag träffar dem ju inte så ofta och i mitt huvud har jag liksom kvar min bild av dem som de var när jag och syster var små. När vi bodde hos dem på Lyrön. Morfar som klättrade med oss i bergen. Mormor som var lite rultig och när hon skrattade så guppade hela magen på henne. Och när hon gick ut i skogen själv och plockade en hel drös med kantareller. Väldigt viktigt att hon var själv också, hon kunde ju inte avslöja sina kantarellställen. Vi grillade korv ute på berget bakom huset. Fiskade makrill... Men det var länge sedan. Nu har morfar tomtar på loftet och mormor har ett svagt hjärta.

Envisa som de är så har de ju inte velat flytta, av diverse olika anledningar. Så nu sitter de fast i sitt stora hus... Mormor har ett jättejobb med att hålla koll på morfar. Han är lite vimsig och vandrar mest rundor i huset. Sover ordentligt på nätterna gör han inte heller. Han brukar roa sig med att skruva ner värmepannan för att spara pengar (han har alltid varit snål). Resultatet blir att mormor sitter och fryser. Jättebra, verkligen. Vi konstaterade igår att han hade behövt något att sysselsätta sig med. Typ promenader och sånt. Men han hade inte kunnat gå ut själv, då är risken stor att han inte hade hittat hem igen. För han är i bättre fysisk form än mormor, så han hade behövt rasta sig lite på ett sätt som hon inte klarar av... Då hade han förmodligen sovit bättre om nätterna också, och mormor hade kunnat slappna av mer. Men det är så sorgligt ändå. När man någonstans, halvt undermedvetet, börjar inse att den bilden man har av dem inte riktigt stämmer längre. De är inte längre den mormor och morfar som man kommer ihåg från när man var liten. Fast jag inser också att den bild jag har av dem från barndomen kommer aldrig försvinna. Oavsett hur gamla och skruttiga de blir.

Men allt som allt har det varit en fin helg. Idag, innan jag skulle till bussen åkte vi med till Slottshagen för att kolla kusinen när han spelade hockey. Innan matchen började så hade vi tänkt gå en sväng i skogen där, men då hamnade vi mitt i en cykelcrosstävling! Det startade ett lopp precis när vi kom, så det slutade med att vi blev världens hejarklack för Åstorps CK. De undrade nog vad fasen vi gjorde där egentligen... Men åh, vad kul det var! Jag saknar nog de där cykeltävlingarna mer än vad jag vet om själv. Min allra första pojkvän höll på väldigt mycket med cykel (och gör fortfarande) så under de tre och ett halvt åren vi var tillsammans så blev det en hel del tävlingar. Så jag fick tränat mycket på att hejja. Och ska jag vara helt ärlig så blev jag faktiskt ganska duktig, märkte man ju idag om inte annat, haha. Nej, men jag gillar sporten, det gör jag nog. Eller så är det alla snygga ben jag gillar?

Over and Out
/L.

Ovädor.

Sikket jäkla pisseväder! Snacka om att jag fick användning för regnstället när jag gick till och från skolan. Och lagom kul också att man sa till pappa igårkväll att mjo, vi har lite snö och minusgrader, det är rätt fint faktiskt. Jo, tjeeeena! Nu är det ju bara... slask.

Anyways, har harvat lite med rehabtjafset idag med. Hittade en stor, fet kirurgibok där det fanns ett pluttelitet stycke om hur nerver läker. 10 poäng för den! Men alltså, det känns inte som att det här blir något bra alls. Det ser liksom inte vidare ljust ut. Jaja, den dagen - den sorgen.

Satt och skrev ett tag och sedan koppladejag in mina hörlurar i datorn och lyssnade på fredagsflörten på P3. Hörlurarna hade alldeles för kort sladd, för själva ljudhålet sitter ju i själva datorn som hänger under själva bordet. Så jag fick sitta typ på snisken och det gick inget vidare bra med skrivandet... Så när det var slut sket jag i det och gick hem. Bara sådär. Men alltså, fredagsflörten. Det är så fint! Riktigt mysigt att lyssna på. Idag var det en tjej som sökte dude. Och hon hade dille på skägg, tyckte det var fint i alla dess former. Ja, någon ska ju gilla det också.

När jag kom hem såsade jag på soffan ett tag, somnade lite till och med. Men bara en halvtimme eller så. Sen skuttade jag upp med nyfunna krafter och såg till att få mina blommor vattnade. Att det ska vara så svårt att få det gjort är ju egentligen bara pinsamt, men that's me. Fixade lite till imorgon också. Jag ska ju till Götebooorg! Tydligen så ska alla morbröder med familjer vara med hos mormor och morfar när vi firar morfar som fyller 876 år... eller nåt. Alla göteborgskusiner är också med. Det ska bli himlans trevligt alltså. För är det en sak som är negativ med att ha hästarna så är det hela den här grejen med att fira jul och nyår med släkten... Det är liksom svårt att komma ifrån. Mest för att man har så jädrans svårt för att lämna ifrån sig ansvaret för dem. Och sedan så är det väl inte så kul för någon annan att ta hand om två extra hästar under julhelgen. Eller ja, jag hade ju tyckt det, men det betyder ju inte att andra håller med. Dessutom så ingår ju pållarna i vårt julfirande. De ska ju med ut på den obligatoriska julaftonspromenaden! Haha, guuud vad jag avskydde de där promenixerna när jag var liten. Tyckte bara det var pest. Men nu är det liksom en del av julaftonen. Det bara är så.

Over and Out
/L.

Ont.

Nu har jag så in i bänkens ont i huvudet. Och jag är liksom slut därinne också, tom. Har suttit flera timmar med rehabarbetet idag och kommit typ... ingenstans. Det är assegt! Segare än sirap, och jag skojar inte! Nu har jag helt och hållet fastnat på hur nerver läker. Det känns jättelöjligt, men jag hittar inte en enda vettig källa till hur nerver läker när de har gått sönder. Inte ens i de där feta neurologiböckerna säger de någonting om det. Jag blir genomless... Har hittat en del vetenskapliga artiklar om det, men där står det bara en massa mumbojumbo som jag inte för mitt liv kan reda ut.

Så ja, nu är jag väl helt matt. Har suttit hur länge som helst och ändå inte kommit så långt som jag hade planerat. Och inte blir man lyckligare av att veta att man måste sätta sig med samma skit imorgon igen. BLÄÄÄ! Rädda mig någon?

Men en del annat har jag i alla fall fått gjort. Jag har fått godkänt på mitt exjobbsförslag. Jag har gått med i Naturvetarna. Och jag har startat två maskiner tvätt som jag ska gå och ta hand om. Så helt amöba är man ju inte. Borde diska undan o vattna mina blommor också. De har inte fått nåt på länge. Och då menar jag vatten, inget annat. Haha, jag är ta mig fan hilarious emellanåt...

Tittade på dr. Phil innan (japp, sysselsätter mig fortfarande med det på vardagskvällarna). Handlade om crazy teens som förälskade sig upp över öronen, blev dumpade och sedan flippade totalt. I de här fallen var det killar som inte kunde släppa taget om sina fd. tjejer. En kille förföljde tjejen och hennes två killkompisar i sin bil när de körde iväg nånstans, och det hela slutade med att han sköt den ena killen i huvudet (han överlevde), misshandlade tjejen med geväret och sköt ihjäl den andre killkompisen innan han till sist sköt sig själv. Himla lustigt beteende, minst sagt. Hur kan man bli så besatt? Visst, ens första riktiga kärlek sätter sig i huvudet på en, och framförallt när man blir dumpad. Den personen finns i ens tankar 24/7. Jag vet, för jag har varit där. Visst, man kan väl säga att man blir lite besatt, för det är det enda som upptar ens tankar, men att gå därifrån till att börja skjuta vilt omkring sig? Nja... Min mamma sa, för länge sen, när jag hade blivit lämnad av min första pojkvän att "man kommer alltid att komma ihåg sin första kärlek". Det tror jag på, helt och fullt, men det bör aldrig gå längre än så. Det bör aldrig gå längre än till att vara ett vackert minne som man har med sig resten av livet.

Over and Out
/L.

Kall.

Fy fasen vad jag är kall! Förmiddagen har spenderats på Axevalla travbana, och jag har fortfarande inte fått upp värmen. Dagar som denna är det lite halvkasst att vara singel. Dagar som denna vill man gärna ha någon att krypa upp hos i soffan och sno lite värme ifrån. Men sen är det ju allt det där andra som ska funka också. Jag menar, man gör ju förhoppningsvis mer som ett par än bara sitter och trycker i soffan och då är det annat som ska klaffa.

Det var i alla fall spännande på travbanan. Man är så sjukt dåligt insatt i det där med trav så det var kul att få en liten inblick i hur det ser ut. Det var häftigt att se hästarna springa på banan också, att få stå så nära som vi faktiskt gjorde och få se dem dundra förbi. Säga vad man vill om hästar, men jag tycker de är maffiga. Och nu är jag himla sugen på att kolla puls och temp på hästarna hemma, kolla lite mer konkret hur de egentligen klarar av träningen. Inte för att de går särskilt hårt alls, men hade varit kul och se ändå.

Jag sitter i skolan just nu. Väntar på att klockan ska bli sex så man kan lyssna lite på Anders Hallgren, en rätt känd, svensk hundman. Eller hundpsykolog heter det ju med ett finare ord. Vet lite vem han är, men har inte hört sådär överdrivet mycket om honom, så det ska bli kul att se vad han har att säga. Sen ska jag rusa hem och packa in mig i snuttefilten! Imorgon väntar vårdplansarbete, och det lär inte bli skoj. Det känns som att man ska bestiga ett fakking jävla berg! Men jag måste göra det. Det måste ju göras. Och jag vet att jag inte får nånting gjort till helgen, så det är bara att gilla läget. Även fast man gråter lite inombords. Eller mycket, man gråter mycket.

Over and Out
/L.

Trött.

Jag är trött i dag med. Trött ända in i själen känns det som. Och då har jag ändå sovit som en stock heeeela natten... Jaja, jag är åtminstone glad att jag inte är såhär trött alltid, som jag var i gymnasiet.

Vi läser arbetsfysiologi i skolan nu. Har kommit hit en föreläsare från Wången, en snubbe (väldigt erfaren veterinär, om man ska vara ärlig) som är duktig på att kolla travhästar i arbete och sådär. Jag hade hoppats på den här delen av kursen, men jag vet inte... Jag har ju inte superbra koll på travhästar. Hade varit kul om han hade tagit upp lite mer om hopp- och dressyrhästar. Sen vet jag inte, jag satt ju o slumrade på föreläsningen idag, så jag hade jättesvårt att få en helhetsbild av vad han sa. Låter jättehemskt, jag vet. Men jag KAN inte hålla mig vaken när jag är trött på det här sättet. Får hoppas att jag får lite sammanhang imorgon när vi ska ut till travbanan o titta på unghästar. Han sa att man fick komma ut dit tidigare och se hur det fungerar i ett travstall på morgonen också. Det hade jag fan velat, men när man inte har egen bil så...

I övrigt så... Är det bra. Tittar på Gränsbevakarna Australien och tycker att choklad är äckligt. Det är helt sanslöst vad folk klantar sig när de är ute och reser. Men å andra sidan är det ju lite svårt att hålla koll på allt som gäller. Jag fick världens ressug igår. Nångång i mitt liv vill jag verkligen åka till en riktigt westernranch i USA, med hästar och hela köret. Det hade varit så in i bänkens häftigt!

Jag längtar till lördag också. Men innan dess måste jag göra en massa skolarbete, börja skriva på min rehabplan. Jag vet med mig att jag måste vara färdig innan den 21:e. Åker ju hem för att fira jul då, och jag vet att jag inte får något gjort hemma... Då har jag fullt upp med att pyssla rundor i stallet. Och så vill jag hellre hänga på Lila om kvällarna istället för att sitta och skriva, haha. Jag upptäckte Lila på nytt när vi var ute i helgen. Man kan nog ha en hel del skönt barhäng därinne. De spelar låtarna som de är, och jag gillar det skarpt. Dessutom kan man sittpausa mellan varven därinne också. Hade velat vara där längre än vad vi var, så jag har planer på att ta igen det under julen.

Over and Out
/L.

Tillbaka.

Jag kunde inte hålla mig borta. Så jag börjar igen. Har ärligt talat saknat att blogga ett tag, eller i alla fall sen jag flyttade tillbaka till Skara i november för här har jag ju tid till att ägna mig åt sånt. Det har jag inte i Helsingborg. Där har jag inte tid till så mycket alls känns det som. Men jag ångrar inte att jag har haft ett blogguppehåll. Inte alls, det behövdes.

Idag är jag så trött så jag hade kunnat gråta i stort sett. Jag var hemma i Helsingborg i helgen, hade en långweekend där. Det var himla mysigt, trots att det regnade typ konstant. Och när jag skulle hem så fick jag inte tag på någon tågbiljett, SJ's hemsida var paj OCH deras biljettautomater. Men eftersom man har en rent himmelsk familj så fick jag låna pappas bil och syrran hängde med upp så att hon kunde köra hem bilen idag. Hon slutade jobba vid sju igårkväll, så efter det var det dags att bege sig mot Skara. Vi var framme vid elva... Kanske därför jag är lite trött. Det känns alltid lika sorgligt också att lämna familjen, och humöret dippade lite imorse också när jag vinkade av syster. Är nog himla tur att jag träffar dem redan till helgen igen, i Göteborg. Vi ska fira morfars födelsedag och gå på julmarknader och så... Behöver jag ens säga att det ska bli skitmysigt?

Denna helgen har jag insett vilka fina föräldrar jag har. De finns verkligen där när man känner sig liten och svag. Jonna har haft riktigt mycket problem med sitt jobb, som hon har sagt upp sig ifrån nu och det var en såndär grej som fick hela familjen att gå samman. Hon hade en riktigt sorglig figur till chef, och mer orkar jag faktiskt inte berätta om den saken, men den här människan tog ifrån min syster livsglädjen. Hon slutade äta och sova ordentligt och kollade sin mail 24/7 för att se om chefen ville henne något. Det är inte okej och hela familjen mådde apdåligt tillslut. Men vi, och framförallt hon, tog oss igenom det tillsammans. Nu efteråt känns det bara så jäkla sorgligt att det ska vara så svårt att vara nybörjare, och att ta hand om och lära upp nybörjare ordentligt...

Och i lördags gick vi ut, jag och syster. Bara vi två egentligen, utan några planer på att hänga med några andra och det var så jäkla skönt! Men innan vi kom ner i stan, när vi satt o väntade på att gå ut till bussen (hållplatsen ligger tvärs över gatan...) så kommer pappa helt plötsligt med 200 spänn och säger "ja, och så tar ni taxi hem". Bara sådär! Då smälte hjärtat lite på mig. Han är lite mån om oss ändå, min älskade paps.

Over and Out
/L.