Slut.

Jaha, nu är väl julen över då. Den har varit fin, trots typ 10 plusgrader och en massa smuts och gegga var man än går. Det var bara vi i familjen som firade ihop, och det var superdupermysigt. Pappa och Tickan var helt klart de som var mest taggade på att öppna paket, Jonna fick agera spontantomte åt en kompis och hästarna fick pepparkakor. Tickan är allt bra kul, hon skiter fullständigt i vad som är i paketen, hon vill bara öppna dem. Så man fick ju vakta som en hök på henne när man hade tagit fram alla klapparna så att hon inte var där och tjuvöppnade. Den galnaste julklappen var helt klart weekendresan till Barcelona som mamma fick av pappa. Och sedan sa han att om hon hittar en bra helg som passar hela familjen så får jag och Jonna också följa med. Heeeelt galet! Då kanske man inte fixade nytt pass helt i onödan i somras?

Sedan blev det juldag och det var dags att gå ut. Det var lite dumt. Alla går ju ut på juldagen, så det var himla trångt överallt. Det tar helt klart udden av det roliga för mig. För när jag går ut så gör jag det för att jag vill dansa. Jag tycker att det är det roligaste av alltihopa. Men när alla beger sig ut samtidigt så blir det att man hamnar som en packad sill bland alla människor ute på dansgolvet. Inte riktigt okej, för man åker bara fram och tillbaka mellan alla som rör sig hela tiden och det blir inte mycket dans av det. Vid ett tillfälle så var där en jävla brud som hade en lång hästsvans som hon vispade i huvudet på mig hur många gånger som helst. Då kände jag verkligen för att ta tag i den och hålla fast den. För ursäkta, jag vill inte ha ditt hår i mitt huvud.

Sedan blir jag alltid lite påverkad av alla ensamma människor man ser utanför klubbarna, som har satt sig i ett hörn någonstans och ser alldeles vingbrutna ut. Jag vill bara krama dem och fråga hur det är. För det är många som tar sina utgångar alldeles för seriöst. Som ska göra sitt ex avundsjuk eller som har som mål att dansa med minst tio killar och hångla med åtta av dem. Eller de som blir övergivna av sina kompisar för att de ville dra till ett annat ställe och inte brydde sig om att säga ifrån. Eller de som helt enkelt har problem i övriga livet och tänker "fuck off, nu ska jag gå ut och jag ska ha KUL". Det fungerar ju inte riktigt så... Att dra ut och dricka lite som grädde på moset löser inga problem, och kommer aldrig att göra. Man blir bara än mer nedbruten. Och så hamnar man ensam i ett hörn utanför den där klubben där man trodde att man skulle finna lyckan medan folk bara går förbi en. Och allt man hör är dunket från musiken och allt pladder från folk runt omkring. Nej, har man problem så ska man stanna hemma. Sedan kan man möjligtvis gå ut och fira att man har tagit sig igenom den där sjuhelvetes svackan, men inte en dag tidigare. För jag tror inte att klubbarna löser några problem. Har aldrig gjort och kommer aldrig att göra.

Over and Out
/L.