Effektiv.

Idag, hör och häpna, har jag varit effektiv! Inte med rehabarbetet, som man kanske kunnat önska, men med annat smått och gott.

Jag gick till skolan och lyssnade på en norsk dam som är en hejare på det här med rehab. Ärligt talat så var det jobbigt med norskan. Typ MÅLE (eller var det MÅLA?) betyder MÄTA och sånt ologiskt... Så det var inte helt lätt alla gånger. Tur att man har kollat lite på Skavlan i alla fall, gör ju att det inte låter helt spejsat åtminstone. Jaja, sedan blev det lunch, och jag signade in på gymet, bokade tid till frisören och beställde nytt passerkort till skolan. Jäklar vad man får gjort om man bara har en plan!

Det ska bli ruskigt skönt att komma igång med träningen igen. Och inte för att jag ska gå ner i vikt och sånt där, utan för att jag mår... dåligt när jag inte rör på mig. Det är skitjobbigt att gå och lägga sig på kvällarna och känna att man har myror i kroppen. Slutar ju med att man vispar rundor i sängen i någon timme, och sen när man väl har lyckats somna så får man se till att inte bli väckt av något, för då blir det jättesvårt att somna om. Jag menar, jag somnar ju inte för att jag är trött, utan mer för att jag har tråkigt. Så det ska bli såååå skönt att få ladda ur lite! Plus att jag har saknat spinningen. Det är nog den enda träningsform som faktiskt passar mig, så nu tutar och kör jag.

Sen var det ju det här med frisören? Var tvungen att kolla när jag var där sist, och det var för typ en månad sen. Haha, men jag måste. Min frisör åker till Australien vid årsskiftet och jag måste ha åtminstone fint hår till jul och nyår. So that's why. Ska bara fylla på med lite färg och ta lite på luggen, så det är åtminstone inget allvarligt. Kommer sakna min frisör lite... Men alla de andra tjejerna där jag klipper mig är skitduktiga, så jag ska nog överleva. Jobbigare blir det ju när jag flyttar härifrån till sommaren.

Passerkortet har jag insett att jag måste fixa också för jag hade tänkt sitta i skolan till helgen och på det jag har så är magnetremsan alldeles repig. Så nu har de beställt ett nytt åt mig. Tjejen i repan var dessutom schysst och gav mig ett gästkort så att jag kan komma in även om mitt kort inte hunnit komma. Finfint, nu har man ingen som helst ursäkt till att inte skriva rehabarbete. Suck. Ja, och på tal om skolarbete: Idag insåg jag varför jag inte pratar med lärare om hur man ska skriva arbeten. Man blir ta mig fasen bara snurrigare... Idag pratade vi om källor med en utav lärarna i rehabkursen. Herre min skapare säger jag bara. Man ska ha minst 6 vetenskapliga artiklar för att få en 5:a, men har man typ 20 så har man missuppfattat uppgiften. Haha, sen när blev det skadligt att ha för många källor? I de flesta artiklar jag har läst så har de typ 45 referenser till sex sidor artikel, där de har tagit typ en mening från många av referenserna. Och det är apsvårt att hitta artiklar som handlar om just precis det man är ute efter, så många gånger använder man ju sig av bara ett litet stycke av artikeln. Eller ja, jag gör det åtminstone. Då säger det ju bara tjillevippen och så sitter man där med 20 olika artiklar som man har plockat några meningar ifrån. Om man inte får göra så, hur gör man då? Hoppas på att någon skite ut en artikel som handlar precis och exakt om det jag skriver om i min rehabplan? Ain't gonna happen! (Framförallt eftersom jag knappt hittade någon källa ens till hur nerver läker). Så nä, jag blev inte ett dugg klokare ska jag säga. Jag kör mitt race, gör det bästa av situationen och hoppas på the best possible outcome.

Over and Out
/L.