Jag kunde inte hålla mig borta. Så jag börjar igen. Har ärligt talat saknat att blogga ett tag, eller i alla fall sen jag flyttade tillbaka till Skara i november för här har jag ju tid till att ägna mig åt sånt. Det har jag inte i Helsingborg. Där har jag inte tid till så mycket alls känns det som. Men jag ångrar inte att jag har haft ett blogguppehåll. Inte alls, det behövdes.
Idag är jag så trött så jag hade kunnat gråta i stort sett. Jag var hemma i Helsingborg i helgen, hade en långweekend där. Det var himla mysigt, trots att det regnade typ konstant. Och när jag skulle hem så fick jag inte tag på någon tågbiljett, SJ's hemsida var paj OCH deras biljettautomater. Men eftersom man har en rent himmelsk familj så fick jag låna pappas bil och syrran hängde med upp så att hon kunde köra hem bilen idag. Hon slutade jobba vid sju igårkväll, så efter det var det dags att bege sig mot Skara. Vi var framme vid elva... Kanske därför jag är lite trött. Det känns alltid lika sorgligt också att lämna familjen, och humöret dippade lite imorse också när jag vinkade av syster. Är nog himla tur att jag träffar dem redan till helgen igen, i Göteborg. Vi ska fira morfars födelsedag och gå på julmarknader och så... Behöver jag ens säga att det ska bli skitmysigt?
Denna helgen har jag insett vilka fina föräldrar jag har. De finns verkligen där när man känner sig liten och svag. Jonna har haft riktigt mycket problem med sitt jobb, som hon har sagt upp sig ifrån nu och det var en såndär grej som fick hela familjen att gå samman. Hon hade en riktigt sorglig figur till chef, och mer orkar jag faktiskt inte berätta om den saken, men den här människan tog ifrån min syster livsglädjen. Hon slutade äta och sova ordentligt och kollade sin mail 24/7 för att se om chefen ville henne något. Det är inte okej och hela familjen mådde apdåligt tillslut. Men vi, och framförallt hon, tog oss igenom det tillsammans. Nu efteråt känns det bara så jäkla sorgligt att det ska vara så svårt att vara nybörjare, och att ta hand om och lära upp nybörjare ordentligt...
Och i lördags gick vi ut, jag och syster. Bara vi två egentligen, utan några planer på att hänga med några andra och det var så jäkla skönt! Men innan vi kom ner i stan, när vi satt o väntade på att gå ut till bussen (hållplatsen ligger tvärs över gatan...) så kommer pappa helt plötsligt med 200 spänn och säger "ja, och så tar ni taxi hem". Bara sådär! Då smälte hjärtat lite på mig. Han är lite mån om oss ändå, min älskade paps.
Over and Out
/L.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar